När de flesta går och lägger sig tar Lars Sundqvists hobby vid. På balkongen hemma i Lerum riggar han sina teleskop, filter och specialkameror för att fånga ljus som färdats genom universum i miljontals år.

Just nu visas ett urval av hans astrofotografier i Solkattens galleri. Bilderna föreställer galaxer, nebulosor och rester efter exploderade stjärnor – motiv som för många ser ut som abstrakt konst, men som i själva verket är verkliga platser i rymden.

– Det är allt från galaxer med tusentals miljarder stjärnor till stjärnor som håller på att dö eller födas, berättar han.

Intresset för astronomi väcktes redan som nioåring när Apollo 11 landade på månen sommaren 1969.

– Man stod ute i kylan och tittade på stjärnhimlen. Det fanns inget internet eller Youtube. Ville man lära sig något fick man läsa böcker och prova sig fram.

Under många år handlade intresset främst om att observera, men när modern teknik gjorde det möjligt att fotografera himlakroppar fick hobbyn nytt liv.

– Då öppnade sig en ny värld. Nu kan teleskopet styras av datorer som hittar objekten automatiskt och följer jordens rotation.

Trots att han fotograferar från en ljusförorenad balkong i Lerum lyckas han få fram detaljer som inte går att se med blotta ögat. Hemligheten är långa exponeringstider, specialfilter och tålamod.

Vissa bilder kräver flera nätters arbete. En av hans favoriter bygger på sammanlagt 32 timmars exponering.

– På en enskild bild ser man nästan ingenting. Men när hundratals exponeringar läggs samman framträder färgerna och strukturerna.

Det är framför allt nebulosor – enorma moln av gas och stoft – som fascinerar honom mest.

– Där bildas nya stjärnor. Samtidigt finns det andra nebulosor som är rester efter stjärnor som dött. Man ser hela livscykeln.

Lars har märkt att bilderna ofta blir en utgångspunkt för samtal om människans plats i universum.

– Folk börjar fundera över var vi kommer ifrån och varför vi finns. Det blir ofta existentiella diskussioner när man står framför bilderna, säger han och tillägger:

– Vi är ju faktiskt stjärnstoff. De grundämnen som finns i våra kroppar skapades i stjärnor som exploderade för miljarder år sedan. Utan de där stjärnexplosionerna hade vi inte funnits.

Kanske är det därför bilderna väcker så starka reaktioner. De visar något som är nästan omöjligt att greppa: avstånden, tidsrymderna och universums ofattbara storlek.

En av bilderna föreställer Andromedagalaxen, vår närmaste stora granngalax.

– Ljuset jag fotograferar därifrån har färdats i ungefär 2,5 miljoner år innan det når kameran. Det innebär att vi ser galaxen som den såg ut för 2,5 miljoner år sedan.

För Lars är utställningen också ett sätt att inspirera andra att dela med sig av sina bilder. Han är själv medlem i Göteborgs Astronomiska Klubb, Svenska Amatörastronomers Förening och Lerums Fotoklubb.

– Många fotografer visar egentligen bara sina bilder för sig själva. Jag tycker att det är roligare om bilderna leder till samtal, frågor och nyfikenhet.

Fram till den 5 juli kan man se hans bilder i Solkattens galleri, där även fler verk från Lerums fotoklubb visas.

Johanna Roos

johanna.roos@lokalpressen.se