– Det var hundra bilar i timmen under rusningstrafik. Jag satt där ute och räknade, säger Helena Andersson, som bor på Solliden med sin sambo Peter Hermansson.

Gatan är till vardags en lugn liten villagata, där barnen brukar leka ute och grannarna stannar för att prata med varandra. När man i våras under en sex veckor lång testperiod enkelriktade Askims Stationsväg, förvandlades den smala villagatan snabbt till en genväg för stressade bilister.

– Folk körde som galningar, 40–50 kilometer i timmen där man knappt kan mötas i vanliga fall. Vi satte ut skyltar med “lekande barn” och till och med leksaker på vägen, på kommunens inrådan, för att få dem att sakta ner, berättar Helena

Men åtgärderna möttes inte alltid med förståelse.

– Vissa blev förbannade, sparkade ner skyltarna och snodde leksakerna. En del hytte med näven och gasade ännu mer. Det var obehagligt, det är inte vi på Solliden som bär skuld för beslutet, säger Peter.

Småbarnsföräldern Johanna Yhlen, som bor granne med Helena och Peter, menar att testperioden påverkade hela bostadsområdet.

– Förskolan fick ställa in sina promenader. De vågade inte gå upp längs Solliden längre, det var helt enkelt för farligt. Det var bilar, lastbilar, taxibilar, Foodora-bud och hantverkarbilar som skulle igenom. Allt på en liten väg där barnen brukar cykla, säger hon.

Enligt de boende fick de först besked av kommunen att testet inte skulle genomföras om det innebar risker, men kort därefter kom ett annat beslut. Kommunen hänvisade till behovet av att testa olika trafiklösningar i området, men enligt de boende var dialogen bristfällig.

– Vi försökte nå dem via mejl och telefon, men fick inga svar. Jag fick ett mejl tillbaka: “vi har mycket att göra just nu”. Det känns som att de inte vill prata med oss, trots att vi är direkt berörda, det var ett halvår sedan, säger Peter.

– Vi är många i området som vill ta del av testresultatet samt riskanalysen som vi förutsätter att kommunen gjort på Solliden under testperioden. Samt hur man tolkar mätresultaten för att komma fram till ett beslut, inflikar Helena.

En del av frustrationen handlar också om oklarheten kring Sollidens status som privat väg. Enligt kommunen ligger ansvaret hos en vägförening – men den verkar inte längre existera.

– Vi visste inte om att det fanns en vägförening som Solliden ingick i innan det sista mötet Göteborgs stad höll i våras, då togs det upp av en person som närvarade på mötet. Detta är inte något som tagits upp av mäklare som sålt objekt på gatan eller andra instanser, säger Johanna.

Efter testperioden återgick trafiken till det normala, men oron för vad som kan hända med Solliden finns kvar. De tre grannarna är överens om vad som borde göras.

– I stället för att enkelrikta Askims Stationsväg borde den byggas om ordentligt. Den har idag bristfälliga diken i stället för trottoarer och klarar inte den mängd trafik som går där idag. Men lösningen är inte att skicka över den trafiken till oss, säger Peter.

Johanna instämmer.

– Vi vill ha en dialog. Vi är inte mot förändringar, men det måste göras säkert och med respekt för oss som bor här. Just nu känns det som att vi inte blir hörda av Göteborgs stad.

Aron Mikael Sik

aron.mikael.sik@lokalpressen.se