Johan Wanloos nya serieroman var efterlängtad och jag bad om ett recensions-ex så snabbt att blixten stod stilla. Varför? Jo, för att jag gillade föregångaren ”Enklare fysiska övningar” (2019) väldigt mycket.

Då var det mest enrutiga strippar. Nu är det en längre handling vilket gör den röda tråden tydligare, för nu ska tråkiga Wanloo på självbiografiskt vis ut och smaka på livet.

Tidstypiskt så frågar han ChatGPT om hjälp. De förslagen var inte superroliga heller, men gav å andra sidan upphov till olika kapitel med möjlighet att dra skämt om bland annat skogen, brottslingar och körsång. Roligt, reflekterande och fnissigt är det. Det kommer dessutom "bonusskoj" mitt emellan kapitlen.

Göteborgaren gör även illustrerade barnböcker och både hans yngre och äldre läsare möts av urflippade grejer. Sen är det lustigt att det är mer kiss, bajs och spyor i Wanloos serieromaner för vuxna än i barnböckerna. Men jag gillar det. För inslagen av trams, utrop och ocensurerade tankar bland insikterna och sökandet ger en extra krydda.

En sak jag saknar förresten från föregångaren är de utsvävande texterna. Men kanske sparar GP-krönikören allt sådant till tidningen nuförtiden? Eller så skulle det vara renodlat med bara serier...

Överraskningsmomentet uppskattas också. För när man tycker att det lunkar på med popkultursreferenser, spyor och skogshat kommer det helt plötsligt okvädesutbrott mot introverta, en cancerdiagnos eller en miniserie om ett kvinnofängelse på botten av Bermudatriangeln.

Skönt förresten att Johan valde att smaka på livet, så slapp jag. Men man blev faktiskt väldigt sugen på att kolla in Årjängstrollet, för att få smaka på livet på riktigt.

Jonas Bengtsson

jonas.bengtsson@lokalpressen.se