”Den sista lägerelden” (2025) av Olof Lundh

Hur tv-sportbranschen hamnade här har den grävande fotbollsjournalisten och författaren förtjänstfullt gått till botten med. Lundh tar bland annat upp politiska utspel om att stora idrottsevenemang ska kunna ses av alla. Men att det ska bli verklighet i en marknadsekonomi känns som lika stor möjlighet som att Sveriges fotbollsherrar blir världsmästare.

”Den långe” har i sina tidigare böcker granskat både Fifa, Uefa, Qatar och Svenska fotbollförbundet. Inga stenar lämnas ovända nu heller då det är ”boots on the ground” som gäller i jakten på missförhållanden, skandaler och skumraskaffärer. Nu är luppen satt på hur tv-rättigheter för sportevenemang som OS, fotbolls-VM, Premier League, landskamper, SHL och Allsvenskan säljs och förhandlas fram mellan kohandlande kanaler, ligor, agenter och organisationer.

Enligt de intervjuade – varav många anonyma källor med mycket god insyn – har det länge varit en bransch där ingen kör med öppna kort och man har inte heller varit sena med mutor och/eller krokben.

Boken är även en historisk skildring och tar oss med från starten av de svenska tv-och radiosändningarna där Sven Jerrings radioreferat lagts på tv-bilderna i efterhand till dagens miljardindustri där streaming tagit över vilket gjort att även telekombolag och postorderföretag gett sig in i matchen.

”Den sista lägerelden” ger en intressant inblick i en värld som sällan (aldrig?) belysts i sin helhet tidigare.

Läs även: "Templet i öknen" av Olof Lundh

Recensent: Jonas Bengtsson