– Målet är att både bevara traditionerna och samtidigt vara öppna för nya influenser, säger Annelie Westerlund, sång- och dansansvarig på Näässamfundet.

Sedan 1966, då det klassiska slöjdseminariet lades ned, har Näässamfundet förvaltat traditionen med en kursvecka i anslutning till midsommar. Den här veckan är inget undantag. Deltagare från hela landet samlas för att dansa, sjunga, måla och spela – och inte minst: för att tillsammans fira midsommar i Nääs natursköna slottsmiljö.

– Vi har dag- och kvällskurser i traditionella danser och sånglekar som sedan visas upp under midsommaraftonen. Många som kommer hit har aldrig dansat folkdans innan, säger Annelie Westerlund.

Kvällskurserna i dans fungerar som en intensivskola i folkdansens grunder. Under veckan får deltagarna öva på taktkänsla, schottis och klassiska ringdanser – och de som vågar kan vara med i uppvisningen på midsommarafton.

– Första kvällen är det ofta nervöst. Men efter några dagar brukar de flesta bli både modiga och duktiga, fortsätter Annelie.

Kursprogrammet är digert. Akvarellkursen är fulltecknad med 14 deltagare. Kurser i folkmusik, viskonst, linedance och barndans är också populära. Värt att nämna i sammanhanget är att det fortfarande går bra att anmäla sig till de flesta av kurserna. Nytt för i år är ett särskilt samarbete med Leader Göta Älv, där nyanlända ges en introduktion till svenska midsommartraditioner.

– Vi kallar det för "lilla midsommar". Två dagar innan den riktiga festen bygger vi en tre meter hög midsommarstång, dansar, klär stången och bjuder på hemgjord jordgubbstårta.

Projektet riktar sig till personer som nyligen kommit till Sverige och kanske aldrig tidigare förstått varför allt plötsligt stänger en fredag i juni, som inte ens är röd dag.

– Det är en chans att visa vad midsommar handlar om. Inte bara midsommarstången och danserna, utan också gemenskapen. Att alla ska kunna känna: det här är kan jag också vara en del av.

Själva midsommaraftonen bjuder därefter på ett traditionsenligt firande med folkdansuppvisning där bland annat fransäs, och den norska "eikerill" står på programmet.

– Vissa danser är återkommande år från år, men vi anpassar också utifrån vilka som är med, det viktiga är att skapa en levande tradition. Det är inte målet att vara "ultrasvenska", vi vill visa hur traditioner förändras och lever vidare. I övrigt vill jag gärna flagga för att man gärna får engagera sig i vår förening, vi behöver all hjälp vi kan få, säger Annelie Westerlund.

Aron Mikael Sik

aron.mikael.sik@lokalpressen.se