Håkan Rystrand har arbetat med skadedjur i mer än 30 år. I dag är han leveranschef för Anticimex i Region Väst, men började en gång i tiden som skadedjurstekniker. Han har alltså hunnit träffa på det mesta som kryper, springer, gnager eller bygger bo där vi människor helst vill vara ensamma. Men allt kan han inte.

– Jag tror inte att någon kan allt om skadedjur. Det dyker alltid upp något nytt emellanåt, säger han.

Om han ändå måste välja det skadedjur som fascinerar honom mest blir svaret kanske något överraskande: Råttan.

– Jag kan inte säga att jag tycker om dem, men de är väldigt fascinerande.

Och fascinerande är faktiskt ett ganska passande ord. Råttan har genom historien blivit något av människans ständiga följeslagare. Inte för att den egentligen vill åt oss – utan för att den vill åt det vi lämnar efter oss.

– De har anpassat sig efter oss människor och lever av det vi inte äter upp. Går du tio kilometer rakt ut i skogen, mitt ute i ingenstans, hittar du inga råttor. De finns där vi människor finns.

Råttor kan orsaka problem året runt. Mössen följer däremot en betydligt tydligare kalender. När solen börjar värma i mars och april kommer myrorna. Fram mot försommaren följer getingarna. Sedan kommer hösten.

– Någon gång i september eller oktober börjar mössen söka sig in när det blir kallare, säger Håkan Rystrand.

För en husägare kan det räcka med ett nästan löjligt litet hål. En mus behöver bara omkring fem–sex millimeter för att kunna pressa sig in. Det betyder att en till synes välbyggd villa ändå kan innehålla mängder av möjliga entréer.

– Via fasaden är nog vanligast. Har du stående träpanel finns det utrymmen bakom panelen där de kan klättra upp. Det kan också vara klätterväxter som går förbi en ventil, ventiler utan nät, krypgrunder eller olika rörgenomföringar.

Och väl inne behöver musen inte nödvändigtvis springa omkring framför fötterna på husägaren. Den kan leva ett ganska bekvämt liv inne i konstruktionen.

– Jag har själv ett tvåvåningshus och har haft möss uppe på vinden. De går på insidan av fasaden och tar sig upp. Där är det varmt och skönt. Sedan kan de fortsätta ned genom mellanväggar, följa gamla ledningsdragningar och hitta nya gömställen. I värsta fall kommer de åt elledningar.

– Det händer att man hittar en död mus i en gammal elcentral efter att den orsakat kortslutning.

Den klassiska bilden är att man ligger i sängen på kvällen och hör ett krafsande ovanför huvudet. Men även den som aldrig hör eller ser någon mus kan upptäcka att huset fått besök. Ett av de tydligaste tecknen är spillning, inte minst på vinden. Möss är nämligen inte särskilt noga med var de lämnar efter sig.

Och här finns en ganska stor skillnad mellan möss och råttor, förklarar Håkan.

– Råttor är ganska intelligenta. De har ofta någon plats där de gör sina behov, ett annat ställe där de sover och ett tredje där de äter. De är lite mer som vi människor. Mössen fungerar inte riktigt så.

– Du kan sätta ut tio musfällor och få tio möss. Den tionde reagerar inte på att det redan ligger en död kusin i fällan bredvid. Den vill åt det som finns i fällan.

Vad ska man då lägga där? Den klassiska tecknade musen skulle naturligtvis svara ost. Håkan har bättre alternativ.

– Choklad fungerar väldigt bra. Gärna något kladdigt, eftersom det blir svårare för musen att få bort det från fällan.

Jordnötssmör och andra söta, kladdiga beten kan också fungera. Så ostbiten kan få stanna i kylskåpet. För den som konstaterat att mössen tagit sig upp på vinden är Håkans förstaval enkelt:

– I nio fall av tio hade jag använt slagfällor.

Anledningen handlar inte bara om att fånga musen. Om ett djur får i sig ett bekämpningsmedel kan det krypa undan och dö inne i isoleringen eller en vägg. Då har husägaren plötsligt fått ett nytt problem – lukten.

– Då kanske det luktar illa i en eller två veckor. Fångar du musen i en slagfälla vet du var den finns och kan ta bort den.

Att sätta ut några fällor på vinden redan när hösten börjar kan därför vara ett enkelt sätt att upptäcka problemet tidigt. Samtidigt finns en viktig grundregel:

Fällorna tar djuren som redan kommit in. Det långsiktiga jobbet handlar om att försöka förstå hur de kom in från början. Håkan rekommenderar villaägarna att använda hösten till något som närmast kan beskrivas som en skadedjursbesiktning.

Gå långsamt runt huset. Titta på fasaden. Kontrollera ventilerna. Se efter sprickor och håligheter. Studera ställen där vattenledningar, el, avlopp eller rör till värmepumpen passerar genom väggen.

– Har man satt in exempelvis en ny vattenutkastare eller en värmepump kanske genomföringen inte är helt tät. Möss kan också börja gnaga på isoleringen runt rören och ta sig in den vägen.

På äldre hus kan fogarna mellan stenar i grunden ha börjat vittra. Ventilationsöppningar kan sakna nät. Under fasadpanel finns särskilda metallskydd som kan monteras för att hindra möss utan att stoppa ventilationen. Klätterväxter kan dessutom fungera som rena motorvägen uppför huset. Har man återkommande problem med möss kan det vara klokt att hålla vegetationen en bit från fasaden. Råttan kräver större respekt.

Att se en enda råtta springa över gräsmattan betyder däremot inte automatiskt att tomten är invaderad.

– Ser jag en enstaka råtta hade jag nog inte själv ringt direkt. Den kan vara ute och leta efter mat. Men ser du den två eller tre gånger tycker jag att du ska dra öronen åt dig.

Råttor behöver större öppningar än möss, ungefär två centimeter om de inte gnager. Problemet är att råttans gnagande förmåga är minst sagt imponerande. Håkan radar upp några fakta som gör det lätt att förstå varför det är svårt att bygga bort dem helt. De kan hoppa omkring en meter rakt upp, överleva fall från flera våningar och hålla andan i flera minuter.

Framtänderna växer dessutom hela tiden.

– De växer ungefär 13–14 centimeter på ett år. Då förstår man hur mycket de måste gnaga för att slita ner dem.

Gipsskiva är inget större hinder. Inte heller träreglar eller plaströr. Därför räcker det inte alltid att konstatera att det finns råttor utomhus. Frågan är varför de är just där. Så bygg inte både hotell och restaurang – fallfrukt är en klassiker. Ett äppelträd som ger mer frukt än familjen hinner äta kan under hösten skapa ett smörgåsbord på marken. Fågelmat är en annan källa. Håkan vill inte att människor ska sluta mata småfåglarna.

– Självklart ska man kunna mata fåglar. Men har man problem med råttor får man tänka på hur mycket mat som hamnar på marken.

En vanlig kompost med grenar, löv och annat trädgårdsavfall är däremot sällan något stort problem. Så länge man inte också fyller den med sådant råttorna vill äta.

– Lägger du fallfrukten där bygger du både ett hus och en buffé åt dem.

När råttor tar sig in i själva bostaden finns ytterligare en möjlig väg som villaägaren kanske inte alls tänker på, avloppssystemet. I många äldre villaområden finns fortfarande gamla ledningar av exempelvis gjutjärn som efter många år börjar rosta, spricka eller glida isär.

– Råttor finns ute i avloppssystemen på väldigt många håll. Där nere gör de egentligen ingen skada för oss människor. Problemet börjar när de hittar ett trasigt rör som går in till din fastighet.

Det kan också handla om en tidigare renovering. Kanske flyttades en toalett eller ett kök och ett gammalt avloppsrör pluggades igen på ett sätt som inte står emot en målmedveten råtta. Ett varningstecken kan synas redan i rabatten.

– Ser man hål ungefär stora som en tennisboll intill fasaden kan det vara råtthål. Då kan avloppsledningen gå därunder och vara trasig.

Att bara fylla igen hålet löser sällan problemet, råttan hittar tillbaka. I stället behöver orsaken lokaliseras. I vissa fall kan ledningarna behöva filmas för att se om det finns skador.

– Har man råttor inne i huset är det väldigt ofta kopplat till avloppet på något sätt.

Den tredje objudna gästen skiljer sig från både möss och råttor: silverfisken. Den vanliga silverfisken känner de flesta igen från badrum och kök. Den tycker om värme och fukt och överraskar gärna den morgontrötte genom att snabbt kila över golvet när lampan tänds. Men under senare år har en släkting blivit allt vanligare. Den långsprötade silverfisken.

– Första gången jag stötte på den var kanske för 15 år sedan. Den har inte funnits särskilt länge i Sverige jämfört med den vanliga silverfisken.

Den stora skillnaden är att den långsprötade silverfisken inte är lika beroende av fukt. Därför stannar den inte lydigt i badrummet.

– Folk kan ringa och säga att de hittar dem i vardagsrummet, vid soffan, längs golvlister och taklister och ibland vid sängen. Något som inte direkt höjer mysfaktorn under filmkvällen.

Långsprötad silverfisk hittas ofta i nyare byggnader eller i fastigheter som genomgått större renoveringar. En möjlig förklaring är maten. Silverfiskar gillar material som innehåller stärkelse, och det finns i flera typer av byggmaterial, lim, tapeter och pappersprodukter. De kan också följa med oss hem, flyttkartonger är en möjlighet. Förpackningar en annan. Och även återbrukade möbler eller byggmaterial innebär en liten risk. För en vanlig villaägare är den långsprötade silverfisken däremot framför allt en fråga om obehag.

– Hemma hos någon gör de normalt ingen riktig skada.

På andra platser kan situationen bli mer allvarlig. I arkiv, bibliotek eller museer finns stora mängder papper, gamla böcker och andra föremål som kan bli föda. Där kan silverfisken verkligen förtjäna beteckningen skadedjur.

Efter mer än tre decennier i branschen är Håkan Rystrands råd inför hösten ändå påfallande odramatiska. Det handlar inte i första hand om kemikalier, avancerade fällsystem eller om att försöka utrota allt som rör sig. Det handlar om huset och om vår egen omgivning. Täta där djuren kan ta sig in. Plocka upp fallfrukten. Mata fåglar med rimliga mängder. Kontrollera vind, grund, ventilation och rörgenomföringar. Och reagera när samma problem återkommer.

– Det viktigaste är egentligen att titta över och täta fastigheten. Tar du bort vägarna in har du gjort väldigt mycket.

Och om man trots allt hör ett krafsande ovanför sovrummet en sen septemberkväll? Då kan några musfällor och en bit kladdig choklad vara en bra början. Osten kan man äta själv!

Denny Bågenholm

denny.bagenholm@lokalpressen.se