JavaScript is disabled in your web browser or browser is too old to support JavaScript. Today almost all web pages contain JavaScript, a scripting programming language that runs on visitor's web browser. It makes web pages functional for specific purposes and if disabled for some reason, the content or the functionality of the web page can be limited or unavailable.
Krönika

Det sitter i kvarteret

HannaUhlin
hanna.uhlin@lokalpressen.se
2026-11-19 10:02

På sistone har jag tänkt på ”hem” och vad det är som gör att man känner sig hemma. Det började med en flytt, och fortsatte med en intervju med en debuterande poet.

För snart fjorton år sen bytte jag orangea spårvagnar mot blå, och nu för tiden är det Göteborg som känns mest hemma. Det blev så av en slump. ”Allt är större och bättre i Göteborg”, sa en kompis när jag stod och vägde mellan städer. Hon visade mig kanelbullarna på Haga Nygata och det aldrig sinande utbudet av barer på Andra Långgatan. Och resten är, som det heter, historia.

Jag har flyttat runt en del sen dess, men mest inom samma lilla hörn av stan. Av rena tillfälligheter har det här området blivit platsen jag kallar hemma. Doften av kolgrillat, de pastellfärgade landshövdingehusen och torget som rymmer lika många barn som A-lagare och boulespelande pensionärer. Gnisslet från godstågen, den stillastående bäcken och världens matkultur samlad inom några hundra meter – med viss slagsida åt Balkan. Karlatornet som en vräkig polstjärna i horisonten.

Men det är inte bara omgivningarna som gör det. Kassörerna på Willys, den bolmande krögaren, hundrastaren med sjuttioelva hundar i släptåg och hårdrockaren som tycker att det är t-shirtväder året om bidrar minst lika mycket till hemkänslan.

Vi har egentligen aldrig pratat, men jag har känt igen dem i åratal. Det finns faktiskt ett begrepp för den här sortens relationer: bekanta främlingar. I en australiensisk studie undersökte forskare hur återkommande möten med bekanta ansikten påverkar oss. Resultaten visade att det stärker både gemenskapen och känslan av att höra hemma på en plats.

På kvarterskrogarna sitter människor jag känner igen från vardagen. Någon brukar vara ute och leka med sina barn, en annan bjuder på tufft motstånd i de lokala quizen. Inom sociologin kallas informella mötesplatser utanför hem och jobb för tredje platser. Det kan vara ett kafé, en bar eller en park. Ställen dit man går för att umgås eller bara vara. Där man blir stammis och känner sig hemma bland folk man kanske inte ens känner.

Det är något fint med det, änna.

Redaktionen tipsar

Världens största trio

Julshowerna är fler än barren på granen. Det är ofta stämningsfullt och med skönsång. Vill man hellre ha skoterljud, humor och hetsig julmusik kan man ta sig till Lisebergsteatern den 13 december för att fira lucia med kultbandet Lars Vegas Trio. /Jonas