För all asfalt är svart ock betongen ihållande grå – ingen gång bjuder oss cementen en grönskande vrå. Hur länge ska denna kortsiktighet bestå – innan levandet rubbas, när fjärilarna ock fladdermössen blir för få? Hur ska staren finna sin levnadsvän, grodorna en damm ock fjärilarna sina nässelrika snår – om alltet allena av asfalt består?

Så låt oss evinnerligen hylla ljusets strålande tid – med lärkors jublande sång ock klorofyllspäckade växters inre frid. Varför ock varthän har vi tvingat ekologin att fly – när ska våra miljöskriande insikter äntligen gry? Hur ska vi evigt ära det självklara – ock aldrig mera rubba över det uppenbara…

Lars Josefsson Miljödemokrat

Lars Josefsson