Hon började med judo redan som sexåring och har nu varit aktiv inom sporten i tio år. Tävlingskarriären tog fart två år senare, först på lokal nivå innan det blev större tävlingar både nationellt och internationellt. Idag tävlar hon för IK Västra Mölndal, även om rötterna fortfarande finns kvar i Backa. Flytten till klubben i Mölndal skedde för tre år sedan, och där har hon hittat en träningsmiljö som passade hennes utveckling perfekt.

Som många andra barn var Emilia full av energi. Föräldrarna såg en tydlig lösning på den ständiga brottningslekarna hemma – det var dags att testa judo.

– Jag var en sån där unge som brottades med allt och alla hela tiden, så mamma och pappa tyckte att jag skulle testa judo. Det var väl ett sätt att få mig att avreagera mig lite, säger hon och skrattar.

Att det blev just judo och inte någon annan kampsport var delvis en slump, men också en fråga om stil och preferens.

– Jag gillade närkontakt och brottning, men jag ville inte hålla på med att slåss. Judo handlar mer om teknik och grepp, vilket passar mig bättre.

Tio år senare har hon avancerat genom de olika bältesgraderingarna och bär nu blått bälte – bara två steg från det prestigefyllda svarta bältet.

– Allt under svart bälte avgörs av klubben, men när man ska få sitt svarta bälte är det Svenska Judoförbundet som bestämmer. Det finns ingen fast åldersgräns, men man måste ha nått en viss nivå, berättar Emilia.

Eftersom judo är en sport där många tävlar i flera åldersklasser samtidigt, har Emilia ofta fått möta äldre och mer erfarna motståndare.

– I min klass är det många som dubblar upp och tävlar i äldre åldersklasser. De som är äldre blir ju en extra utmaning, men det ger mig också mer erfarenhet och utvecklar mig som judoka.

Hennes senaste framgångar i SM visar att hon klarar av att hantera den tuffa konkurrensen. Två brons är en imponerande prestation, men Emilia är långt ifrån nöjd. Nästa stora mål är Nordiska mästerskapen och en tävling i danska Vejle.

– Jag siktar alltid på att göra så bra som möjligt. Ett guld vore såklart fantastiskt, men vi får se hur det går, säger hon med ett leende.

Trots sin unga ålder är Emilia redan tränare för yngre barn i klubben, något hon gjort i två år. Hon tycker att det är roligt att få lära ut judo och se de yngre utvecklas.

– Jag tränar en grupp med barn mellan sju och tio år. De är nybörjare eller har tränat något år. Ibland lyssnar de bra, ibland inte alls, skrattar hon.

Hon har märkt ett ökat intresse för judo de senaste åren, något hon tror beror på de svenska OS-framgångarna genom Tara Babulfaths brons i Paris och att fler föräldrar ser judo som en bra sport för sina barn.

– Det är fler som börjar, särskilt barn, och det är jättekul. Många föräldrar är också intresserade, och det känns som att fler inser att judo är en riktigt bra sport.

Som tränare är hon mer av den lekfulla typen, medan hennes tränarkollega står för disciplinen.

– Jag är den roliga tränaren, han är den stränga. Barnen gillar nog mig bättre, men de lyssnar mer på honom, säger hon och skrattar.

Parallellt med judosatsningen går Emilia sitt sista år i högstadiet, men framtiden är redan planerad. Hon har kommit in på idrottsgymnasiet i Lindesberg, där hon hoppas få möjlighet att kombinera studier med sin idrottssatsning.

Flytten innebär i så fall att hon får ta hand om sig själv på ett helt nytt sätt, något som hon ser som en stor omställning.

– Det blir en utmaning att klara allt på egen hand, men jag ser fram emot det.

Utöver skolan ligger fokus på att ta sig in i de större europeiska tävlingarna.

– För att nå EM behöver man ta sig igenom Europacuperna först. Jag har tävlat i Nederländerna tidigare, men nu är det dags att börja ta sig till de riktigt stora tävlingarna.

Drömmen om Japan, judons hemland, finns också där i bakhuvudet.

– Det hade varit häftigt att åka dit och tävla någon gång. Vi får se när det blir av.

Att förklara hur hon är på judomattan gör Emilia enklast med en fotbollsterm.

– Jag har min stil. När jag får ett läge så tar jag det, inga tveksamma kast – de ska sitta rätt i krysset, säger hon självsäkert.

Denny Bågenholm

denny.bagenholm@lokalpressen.se