Resten är historia, som man brukar säga, och ett par år in på 00-talet dammade Boyles av zombie-apokalypsen som satiriskt slagträ med träffsäkra ”28 dagar senare”. En film som sedermera kickstartade numera A-listaren Cillian Murphys karriär.

Vi lever i uppföljarens och remakens tidevarv, det tål att upprepas, och ”28 dagar…” blev den första i en trilogi där den tredje delen ”28 år senare” nu har premiär. Handlingen tar vid då det gått snart 30 år sedan det fruktade ”Rage-viruset” läckte från ett labb och förvandlade en stor del av befolkningen på de brittiska öarna till zombier. Några överlevare har startat en koloni på en liten ö som dock vid lågt tidvatten förbinds med fastlandet där zombier fortfarande härjar.

Spike, en 12-årig grabb uppväxt på ön, betraktas som någon slags hjälte av invånarna och hänger med farsan sin på sitt första uppdrag för att jaga zombier med pilbåge. De klarar sig med nöd och näppe tillbaka och jag bara undrar vad det skulle vara bra för då det inte bidrar särskilt till handlingen.  

Hemma på ön är Spikes mamma sängliggande av oklara skäl. Hon yrar och är illa däran, farsan har tappat lusten och vänstrar lite vid sidan om. Men Spike fick vid zombie-jakten på fastlandet syn på en stor brasa i fjärran och luskar reda på att det sannolikt är en annan överlevare, den galna Dr. Kelson som är i farten. Här börjar egentligen intrigen då grabben bestämmer sig för att i smyg ta med sin sjukliga mamma till läkare Kelson i förhoppningen att han ska bota henne.

Vad som skulle kunna blivit en nagelbitare, med snygg action, laddade scener om en sons kamp för att rädda livet på sin mor, faller tämligen platt. Spänningen tätnar inte, våldet är alltför datoranimerat, även om zombierna ser ut att gestaltas av människor. När Spike och mamman väl lokaliserar den tokige Dr. Kelson visar det sig att karln byggt ett enormt monument av gamla dödskallar från zombiernas offer. En krystad och platt meditation på livet och döden följer. Håhåjaja. Känslan som dominerar för mig under filmens gång är att regissör Boyle försökt vrida ur det sista ur en trasa som redan länge hängt på tork, det vilar något andefattigt över hela tilltaget.

För att runda av med något positivt så övertygar den unge Alfie Williams som Spike, och det finns ett välbehövligt djup i karaktären Dr. Kelson som spelas av den alltid utmärkta Ralph Fiennes. Kelson påminner om en godhjärtad version av Marlon Brandos vansinnige kapten Kurtz i den mästerliga ”Apocalypse Now” från 1979. För övrigt ska ”28 år senare” och Francis Ford Coppola, eller för den delen Joseph Conrad inte nämnas i samma mening.

Aron Mikael Sik

aron.mikael.sik@lokalpressen.se