E du go' eller?
Två käcka karaktärer: Kal å Ada (statyn utanför Liseberg).
Wikimedia Commons
Hoppas jag kan läska dig med lite göteborgska. Göteborgska är nog den roligaste svenska dialekten och som göteborgare, visserligen född i Skåne, men känslan av att vara göteborgare är starkare. I Göteborg finns många goa gubbar och göteborgsdamer, som berikar staden. Göteborg har till och med Kal å Ada, som håller skämten igång. De är änna käcka, eller hur? De är helt enkelt görbra.
En dag var Kal ute och seglade och skröt för de andra hur väl han kände till skärgården: "Jag vet var varenda grund finns.
"Båten körde snart på ett grund. Kal fann sig blixtsnabbt och böjde sig över relingen och sa: "Här har vi ett exempel."
Änna tetigt, eller hur? Ja, det blev ett himla tjöt på båten.
Vid 12-tiden går alla barnen in i bamba, helt självklart för en göteborgare, men andra har ju ingen aning om vad bamba är och där finns dessutom en hel del bambatanter. Bambatanter kan vara både snälla alltså generösa och även snåla. Bambatant är ett vanligt yrke och eftersom det finns många skolor finns det många bambatanter. Jag minns att jag var extra förtjust i en bambatant. Hon var generös med pannkakorna. Det var bara att möla i sig så många som möjligt. För er, som av någon tetig anledning inte vet vad bamba är betyder bamba helt enkelt skolmatsal. Jag vill även säga att det ofta var kö till bamba och det var bara att knö sig fram.
Ibland kunde min kompis som bodde i samma svale vara jättebördig och låta mig gå fram i bambakön. Hon visste att jag oftast var görhungrig.
En kille, som också bodde i samma svale var ofta borta från skolan. Han hade en massa exter för sig och gillade att lunta på. Han var dessutom bautastor och de flesta var rädda för honom. Han var riktigt tetig.
I Göteborg har man inga speciallösningar utan man utför en abrovinsch. Ja, abrovinsch är ju ett mycket lättare ord att ta i munnen. Eller hur? Ni undrar säkert om göteborgarna har tappat det helt, eller? Nej, de är bara käcka.
Jag glömde nämna Kals och Adas kompis Osborn och hans fru Beda, som är lika kända som Kal å Ada och nästan lika käcka.
Beda kom till och med på idén om att sälja majblommor till förmån för barn med tuberkulos. 1907 såldes den första majblomman i Göteborg.
Kal å Ada står numera på Liseberg, visserligen som statyer, men måckliga och stolta och de lär stå där för evigt och det är ju görbra.
Att Göteborg ligger på bästkusten är ju görbra och dessutom på Sveriges framsida och det är la tur och riktigt måckligt. Nu är det dags för lite mös, men först måste jag ta bort allt bös på hallgolvet.
Följ oss på sociala medier:
Din enda lokaltidning som kommer på papper och är helt GRATIS!
Lokalpressen, på webben, i brevlådan och sociala medier.