Men till slut gick det vägen.

– Då hade vinden lagt sig så pass mycket att vi bedömde det som säkert att tända påskbrasan. Att det dessutom skulle regna under natten underlättade beslutet, säger Ulla-Carin Moberg från Kåhögs byalag.

Under dagen följde arrangörerna väderutvecklingen noggrant. Kontakter togs med räddningstjänsten, prognoser granskades i detalj och brandrisken kontrollerades timme för timme.

– Vi var väldigt noggranna. Jag och Mikael Wahlgren, som alltid tänder brasan, ringde runt och dubbelkollade allt. Prognoserna visade att vinden skulle avta runt klockan åtta på kvällen, och det är precis då vi tänder, och så blev det. Det kändes nästan som att vädret var med oss, säger Ulla-Carin Moberg.

Beslutet togs på plats, strax före klockan 20, och kort därefter kunde elden tändas inför en förväntansfull publik.

Trots dramatiken lockade evenemanget omkring 300 besökare till ängen i Kåhög. Många uttryckte sin uppskattning över att traditionen kunde genomföras, och flera hade även tagit sig dit från andra kommuner.

– Det betyder mycket för många. Elden fascinerar både barn och vuxna. För vissa är det en tradition, för andra ett barndomsminne, säger Ulla-Carin Moberg.

Den kraftiga vinden tidigare under dagen satte ändå sin prägel på kvällen. Brasan tog sig snabbt och röken låg inledningsvis tung över ängarna. Samtidigt var marken genomblöt, vilket minskade risken för spridning.

Bakom arrangemanget ligger ett stort ideellt arbete. Byalaget lyfter särskilt fram de frivilliga insatserna.

– Jag är väldigt glad att så många ställt upp som brandvakter. Utan det gemensamma ansvaret hade det inte gått. Och ett stort tack till alla som samlat in ris från trädgårdarna – utan dem hade det inte blivit någon brasa alls.

När de sista brandvakterna lämnade platsen tidigt på morgonen kom också regnet.

– Klockan sex avlöste jag de sista. Då började det ösregna. Så vädret var verkligen med oss – från början till slut, säger Ulla-Carin Moberg.

Denny Bågenholm

denny.bagenholm@lokalpressen.se