JavaScript is disabled in your web browser or browser is too old to support JavaScript. Today almost all web pages contain JavaScript, a scripting programming language that runs on visitor's web browser. It makes web pages functional for specific purposes and if disabled for some reason, the content or the functionality of the web page can be limited or unavailable.
Krönika

En sjungande kväll i maj

KarinManzoor
redaktionen@lokalpressen.se
2026-05-26 20:23
"Det var en ren fröjd och örongodis på hög nivå", skriver krönikören om vårkonserten.

"Det var en ren fröjd och örongodis på hög nivå", skriver krönikören om vårkonserten.

Karin Manzoor

Först hördes ingenting, men när jag och mina vänner klev innanför den stora porten till Hvitfeldtska gymnasiet ljöd unga vackra klingande röster från trapporna.

Att kliva in i den stora entrén till Hvitfeldtska förde mig tillbaka till en gammal tid. De omsorgsfullt snidade träväggarna, de stora oljemålningarna med motiv från en annan tid och porten till aulan lyste av tradition.

Vi väntade tålmodigt innan dörrarna tills aulan öppnades. Jag kunde riktigt känna hur många studenter, som sprungit, gått och stått på det nötta stengolvet ända sedan 1647, då skolan slog upp portarna. Skolans vårkonsert skulle snart börja och jag var naturligtvis extra intresserad av att höra mitt barnbarn sjunga solo. Det har varit vårens höjdpunkt nu i flera år och jag är naturligtvis oerhört glad och stolt över att vara med och lyssna på vacker sång och uppleva hans musikaliska utveckling. Jag kan tänka mig att många far- och morföräldrar känner stolthet nu i skolavslutningstider, studentfiranden och flera uppträdanden av barn och barnbarn. Uttrycket att barnbarn är livets dessert stämmer verkligen och det är en lycka att kunna deltaga på deras milstolpar.

Trots att konserten skulle gå av stapeln flera dagar in i maj månad var det kyligt, men våren hade ändå troget kommit till Göteborg. Både Magnoliaträd, körsbärsträd och små fina vårblommor prydde både parker och alléer. 

Atmosfären tog mig tillbaka till min egen skoltid på den fina skolan Nya Elementar där Carl Larsson prytt väggarna med stora bilder i nationalromantisk stil. På den tiden var skolan endast avsedd för flickor och jag minns att när min bror studerade på Hvitfeldtska var det en skola endast för pojkar. Så var det då.

Nu har tiderna förändrats och i korridorerna på Hvitfeldtska klingade ljusa flickröster, lite mörkare målbrottsröster om vart annat i en härlig symfoni och det känns helt rätt och naturligt. 

Konserten var omväxlande och alla musikelever fick visa upp vad de lärt sig under terminerna. Det spelades vacker pianomusik, musik med stråkar, slagverksmusik, körsång och solosång. Allt av talangfulla och hängivna studenter. Det var en ren fröjd och örongodis på hög nivå.

Efter några timmar avslutades konserten med körsång och den traditionella visan "Vårvindar friska", som ljöd vackert ända ut på skolgården.

När vi lämnade den ståtliga anrika byggnaden hängde vårregnet i luften, men vårsången, vårkänslan och musiken stannade kvar länge.