Vi ses några dagar innan det stora kalaset. Hemmet är redan i förberedelseläge. Blommor, kort, minnessaker. På fredag väntas över 90 personer komma för att fira Lissie. Vänner, släktingar och grannar. Många har hört av sig på eget initiativ – för det här är en födelsedag som betyder något för fler än bara jubilaren.

Lissie föddes den 25 april 1925 och flyttade till Sävedalen när hon var fyra år gammal. Hon växte upp med sin mamma, pappa och syster Gullan. Pappan arbetade vid järnvägen och familjen bodde på flera platser i kommunen – bland annat på Granliden och Göteborgsvägen.

– Det var andra tider då. Vi hade inte mycket, men vi hade varandra. Och man lärde sig att spara, sy sina egna kläder och ta vara på det lilla man hade, säger Lissie.

Hon gick i Ugglumsskolan, i Sävedalen där mycket är sig likt. Skolkamraterna finns fortfarande i minnet – och två av dem har precis som Lissie själva snart fyllt 100 åt. Birgit Pernland firades i mitten av mars i sitt hem i Bovieran. Den sista i trion av hundraåringar är Britta Mühlenbock som fyller 100 år i slutet av december.

– Vi gick inte i samma klass, men vi gick på samma skola. Det är lite roligt ändå att vi alla tre har blivit så gamla, säger hon.

År 1945, vid krigsslutet, träffade Lissie sin livs stora kärlek – Bengt. De båda arbetade då på SKF:s lönekontor i Göteborg.

– Vi började som arbetskamrater, men det dröjde inte länge förrän vi blev ett par. Han var en riktig naturmänniska och lärde mig allt om fjäll, skog och vandring.

Tillsammans blev de ett aktivt par. Cykel- och fjällsemestrar, långa vandringar i norra Sverige och Norge. Enligt egen uppskattning har de tillsammans gått omkring 300 mil i fjällen.

– Vi var uppe på Kebnekaise också. Det var en otrolig upplevelse. Och brant, säger hon och skrattar.

De gifte sig 1950 och fick över 70 år tillsammans. Några barn blev det inte, men däremot syskonbarn och många vänner som kommit att bli familj.

– Vi har alltid haft ett rikt liv tillsammans. Många goda vänner, mycket motion och skratt. Det har varit vår nyckel, tror jag.

Efter några år på SKF började Lissie arbeta på Skanska, där hon blev kvar i nästan tre decennier. Först på lönekontoret, senare på småhusavdelningen när verksamheten flyttades till Stockholm.

– Jag trivdes otroligt bra på Skanska. Det var mycket att göra, men väldigt fina arbetskamrater. Det var viktigt att känna sig behövd.

En ryggskada gjorde att hon gick i pension tidigare än planerat. Det blev en omställning, men också ett tillfälle att upptäcka mer av livet med Bengt. Då började den mer bilburna delen av deras liv – med resor runt i Sverige, Finland och Norge.

1976 byggde paret huset i Sävedalen där Lissie bor än idag. De ritade huset själva och fick hjälp att färdigställa huset av några duktiga hantverkare. Det tog 15 år i tomtkö innan de kunde förverkliga drömmen.

– Vi ville egentligen ha ett enplanshus, men kommunen övertalade oss att bygga två våningar. Det skulle vara bra för framtida generationer, sa de.

Här har de bott sedan dess. I dag har Lissie hjälp av en familj som kommer och städar var tredje vecka, och trädgården får hjälp av vänner från Hindås – där paret också hade sommarstuga i 50 år.

– Jag trivs så bra här. Det är lugnt och skönt. Och så ser man Karlatornet om man går ut på baksidan, säger hon med ett leende.

Att åldras har gått i Lissies egen takt. Hon körde bil ända fram till 99 års ålder, ett körkort hon tog först i 60-årsåldern.

– Vi klarade oss utan bil länge. Det blev cykel och spårvagn. Men när vi väl skaffade bil, blev det en ny slags frihet.

Och fortfarande lagar hon mat själv, med lite hjälp från syskonbarnen som beställer hem matvaror digitalt.

– Jag är inte så haj på det digitala, men det fungerar. Jag får hjälp med det jag behöver.

Lissie har alltid haft många intressen. På 50-talet simmade hon i tävlingar i Kåsjön och vann till och med en tävling där. Hon har handarbetat, stickat, sytt – och bakat. Syintresset föddes ur nödvändighet, men blev till ett livslångt nöje.

– Jag hade faktiskt tänkt bli handarbetslärare, men det fanns så få platser så jag valde en annan väg.

När man levt i 100 år har man perspektiv. Lissie har sett samhället förändras, Göteborg byggas om, tryggheten minska och tekniken ta över.

– Förr kunde man gå hem från stan utan att vara rädd. Det känns annorlunda nu. Men här i området är det fortfarande lugnt.

Och när man frågar vad hon vill säga till yngre människor i dag kommer svaret utan tvekan:

– Rör på dig. Häng med i livet. Och var nyfiken. Man ska inte ta det för lugnt.

Hon säger att hon saknar bilen, men annars är hon nöjd. Mycket nöjd.

– Jag har haft ett bra liv. Och det känns fint att få vara kvar i det här huset och se tillbaka på allt med värme. Det är jag väldigt tacksam för.

På fredag blir det kalas. Stort kalas. Med buffé, gäster i alla åldrar, öppet hus och kanske ett telegram från kungen.

– Jag har inte funderat så mycket på det där telegrammet, men det vore ju trevligt. Och tänk – 90 personer! Hoppas bara de inte kommer samtidigt, skrattar Lissie.

Om världen tillåter det, kommer hon fortsätta fira många födelsedagar till. Och vi andra får bara vara glada att vi får vara med och fira – en levnadsglad, klok och varm kvinna som med sitt liv visar att det går att leva fullt, länge och vackert.

Grattis på födelsedagen, Lissie!

Fotnot: Artikeln skrevs några dagar innan Lissies födelsedag.

Denny Bågenholm

denny.bagenholm@lokalpressen.se