Eurovision och livets efterrätt
Svenska hoppet Felicia tävlar för Sverige i semifinal 1 tisdag 12 maj.
Stina Stjernkvist / SVT
Äntligen är det dags för Eurovision. Som jag längtat. Semifinaler 12 och 14 maj sen Grand Finale på lördag den 16 maj. Jag kommer sitta bänkad åtminstone på lördagen men troligtvis även både tisdag och torsdag.
I veckan som gick så roade jag mig med att kolla igenom de flesta av bidragens musikvideos. Nu är det väl så att det kan vara rejäl skillnad på liveframträdandet och videon och det är på liveframträdandet vi röstar. Men samtidigt ger videorna en bra känsla för låtarna. Det känns som många går på ”rockspåret” i år och min känsla är att efter att Måneskin vann 2021 har det kommit fler och fler rockiga låtar. Kanske rockarna börjat inse att Eurovision är ett fantastiskt skyltfönster.
Vi ser det även i vår egen Mello, där det är standard med minst ett par rena rocklåtar. De som jag fick lite feeling för i år är Norge och Rumänien. Rätt goa låtar. Rumänien med lite Scarlet-touch kan nog vara med i toppen. Annars sticker Danmark ut med en Rasmus Seebach-”kopia” och det har ju gått hyfsat för Rasmus så då borde det funka även för Sören Torpegaard Lund.
Australien och Finland är annars mina toppfavoriter. Australien med en kraftfull popballad som sätter sig. Sen finns det nog rätt stora chanser att Finland tar hem det med bra sång, härligt go också och med Linda Lampenius grymma violinspel på det. Ja den sitter som en smäck. Sen är det lite som Babben alltid säger, allt kan hända och allt kan vända för nu är det final. Kul skall det bli i alla fall.
Jag fick mitt andra barnbarn i veckan som gick. Lite för tidig födsel men allt har gått bra. När dottern åkte in fick vi, mormor och morfar, ta hand om det första barnbarnet som fyller två i slutet av maj. Ellie som hon heter har den senaste tiden blivit väldigt mammig och man märker på henne att det är något annorlunda. Jag tror att hon också känner på sig att det är stora saker som sker och nu när mamma och pappa inte är hemma så frågas det mycket efter dem. Så hon vet nog att något stort skett.
Men just att få vara med Ellie när hon sitter i knät och man läser en saga eller tittar på fotografier eller när vi skall dansa till Mello-låtar (tyvärr mycket Copacabana Boy), det är verkligen en underbar sak och man känner sig enormt lyckligt lottad som får vara med om detta. Så jag får väl stämma in i resonemanget om att barnbarn är livets efterrätt på väldigt många sätt.
Som alltid avslutar jag min lilla text med de bevingade orden att ”vill du ha lokala butiker i morgon använd dem idag”. Och tipsa oss gärna om du har tankar på vad du tycker vi skall skriva om. Skriv brev, maila, smsa eller ring oss. Ni läsare är väldigt viktiga för oss.
Följ oss på sociala medier:
Din enda lokaltidning som kommer på papper och är helt GRATIS!
Lokalpressen, på webben, i brevlådan och sociala medier.
