Han hade nått det som många strävar efter. Efter 38 år i näringslivet var Gunnar Björklund ekonomiskt fri med ett toppjobb inom IT-branschen. Men något skavde. Sonen Valters död blev den händelse som fick honom att ompröva livet och söka ett nytt uppdrag.

– Det kändes meningslöst att jaga runt och ständigt vara tillgänglig för jobbet. Jag sa upp mig och bestämde mig för att göra något större än mig själv. Något som verkligen kunde hjälpa andra, berättar han över en kopp kaffe på Solkatten.

Beslutet blev startskottet för boken ”Självbetraktelser – Det finns inte mer tid att förlora”, med undertiteln "En handbok i självledarskap och konsten att leva". Där väver han samman egna erfarenheter med stoisk filosofi, modern psykologi, neurovetenskap och evolutionsbiologi. Innehållet har granskats av forskare. Boken är skriven till minne av Valter, men tanken har hela tiden varit att skriva en praktisk guide som kan hjälpa andra – inte att berätta om sin egen sorg eller tjäna pengar på den.

– Jag tänkte att om jag vågar skriva mina egna självbetraktelser om eget lidande och motgångar, och väver ihop det med forskning och filosofi, då kanske fler vågar stanna upp och möta sig själva. Därför avslutas varje kapitel med frågor och övningar som läsaren får arbeta med, förklarar Gunnar Björklund.

I boken argumenterar han för att människans biologiska förutsättningar inte har hängt med i samhällets snabba utveckling. Samtidigt menar han att vi har glömt bort själslivets betydelse i flödet av kost- och träningsråd.

– Varför mår vi så jäkla dåligt när vi har det så bra? Jo, för att vi har samma hjärna och nervsystem som för 200 000 år sedan. Det har blivit en biologisk mismatch. Om man ska leda sig själv måste man först lära känna sig själv och förstå hela pusslet – det vill säga lära av psykologi, forskning och filosofi, resonerar han.

Boken fick snabbt spridning. En pilotversion skickades ut till hundratals testläsare via Hjärnfonden och har nu översatts till flera språk. Snart började även forskare, läkare och andra experter höra av sig. Det ledde så småningom till bildandet av Center for Existential Health. Idén växte fram under ett stort möte om psykisk hälsa och suicidprevention tillsammans med flera myndigheter.

– Det var egentligen så forskningscentret föddes. Jag halkade in på ett bananskal och började ifrågasätta varför det inte fanns några förebyggande metoder när 20 procent av befolkningen lider av psykisk ohälsa. Bland unga ökar de här problemen drastiskt och fler unga människor måste få tillgång till verktyg som både kan förbättra och rädda liv, säger han.

En forsknings- och utbildningsorganisation bildades, och i dag är läkare, professorer, filosofer, docenter och forskare med koppling till bland annat Karolinska Institutet engagerade i arbetet. Kärnan är en metod som till stor del bygger på boken och består av åtta moduler för att stärka människors självledarskap, motståndskraft och upplevelse av mening. Nästa steg är att upplägget ska utvärderas vetenskapligt, och på sikt är ambitionen att utveckla en evidensbaserad metod som kan minska behovet av både psykologisk behandling och psykofarmaka.

– Det måste till något nytt och det finns en väldigt stor drivkraft från många forskare också. Även näringslivet och politiken är intresserade. Vi har mycket större inneboende krafter att hantera svårigheter än vi tror och det skulle gynna hela samhället om vi blev bättre på att ta till vara dem, säger han.

Gunnar Björklund menar att den offentliga debatten ofta handlar om vårdens resurser och behandling, medan betydligt mindre uppmärksamhet ägnas åt de existentiella faktorer som forskningen pekar ut som viktiga: mening, hopp, sammanhang och tillhörighet. Han hänvisar till såväl forskningsrön som antik filosofi och tänkare som Friedrich Nietzsche och Viktor Frankl:

– Vi får betydligt större motståndskraft om vi har mening, syfte och riktning. Bara att ha ett "varför". Varför ska jag gå upp på morgonen? Varför ska jag leva? Har man det får man en drivkraft och klarar nästan vad som helst. Men tyvärr är det väldigt många som inte har svaret på den frågan. Det är en meningskris som inte bara finns i Sverige, utan i stora delar av västvärlden, säger han.

Samtidigt betonar han att ambitionen inte är att ersätta psykiatrin, utan att komplettera dagens vårdsystem med mer förebyggande insatser – innan människor blir patienter. Han anser också att samhället behöver bli bättre på att skilja mellan psykisk sjukdom och mänskligt lidande, och att livskriser, sorg och motgångar alltför ofta diagnosticeras och behandlas som just sjukdom.

– Det är sådant som nästan alla människor går igenom någon gång i livet, men vi har diagnosticerat sönder systemet. Det viktigaste är att vi vänder på perspektivet så att färre människor behöver hamna där från början. De som är psykiskt sjuka på riktigt ska självklart få hjälp. Men de andra ska inte behöva hamna där, säger Gunnar Björklund.

Visionen för centret sträcker sig flera år framåt. Om fem år hoppas han att verksamheten har vuxit till ett nationellt center med både utbildning, forskning och klinisk verksamhet. Då vill han kunna erbjuda universitets- och gymnasiekurser, utbilda certifierade existentiella rådgivare, öppna flera vårdmottagningar och ta emot patienter från primärvården.

– Då kanske vårdcentralen kan skriva en remiss dit för den som känner livsleda, depression, ensamhet eller sorg. Det långsiktiga målet är att Sverige ska bli världsledande på att förebygga psykisk och existentiell ohälsa. För prevention och motståndskraft är det som hade behövts för länge sedan, säger han. 

Hanna Uhlin

hanna.uhlin@lokalpressen.se