På 1990-talet, när jag var barn, bars det främst av just barn, tänk 3-åringar, men var även populärt bland höggravida kvinnor. Ett funktionsplagg helt enkelt, slitstarkt och pålitligt. Snickisarna är och förblir alltjämt ett stilbrott som vardagsklädsel betraktat, det hör hemma på hantverkare – målare, snickare och bilmekaniker. Kända exempel från barnens värld är Mulle Meck, Super Mario Bros och Byggare Bob. 

Nyligen siktades plagget på Göteborgs nya stjärnskott, Valter Nilsson, i ett pressfoto taget vid Röda sten. Nilssons krystade arbetarklass-profil tycks betvinga klädseln, han har ju varit både bartender och scenarbetare innan det plötsliga genombrottet. Gott så, tycker faktiskt att han besitter både sångröst och skaplig låtskrivartalang. Det är just imagen som går mig på nerverna, i ett annat pressfoto bär han skinnpaj, med portionssnusen i högsta hugg. Tanken är väl att reppa Andra lång, men han ser mest butchig ut i min bok. Och så det märkliga valet av scenklädseln korta Adidas-shorts och åtsittande piké á la McEnroe från 70-talet. För sökt Valter, för sökt. 

Men ok, snickisar var det ju. Vågar jag förfäkta en så kontroversiell åsikt att låta funktionsplagg vara just funktionsplagg? Ni läsare som är händigt lagda, må ni bära snickarbyxan med stolthet när ni installerar solceller på taket eller lagar en punktering på uppfarten. I övrigt kan den med fördel lämnas åt 3-åringar och gravida, håller ni inte med? Nu när hösten står för dörren slår jag gärna ett slag för trenchcoaten, jag har själv skaffat ett utmärkt exemplar från danska herrekiperingen Mfpen. Utan bälte för en mer avslappnad stil. Låt hösten komma.

Aron Mikael Sik

aron.mikael.sik@lokalpressen.se