Det står snabbt klart att Göran Brohammer inte är en författare som skriver för att ge svar – utan för att ställa frågor. Från sitt hem i Billdal funderar han högt och innerligt kring livets stora mysterier: Medvetandet, människans moraliska kamp och möjligheten att våra tankar faktiskt formar verkligheten.

"Bortom evigheten" är en fristående uppföljare till hans debutroman "Världen vill inte bli räddad" från 2019. I centrum står samma karaktär – eller snarare samma medvetande – som dör i slutet av den första boken, men i dödsögonblicket får en insikt så stark att han vägrar försvinna.

– Han dör, men han hinner tänka något oerhört viktigt. Problemet är bara att när han stannar kvar som någon slags andeväsen – så glömmer han vad det var.

Huvudpersonen blir därmed något så ovanligt som en slags virtuell existens – en röst, ett medvetande utan kropp, som söker efter den där förlorade insikten. I sökandet tvingas han att konfrontera både yttre hot och sina egna tankar.

Vetenskap, filosofi och spänning samverkar i Göran Brohammers nyskrivna roman som han själv kallar för en "idéroman med spänningsinslag".

– Jag använder action som draghjälp, mycket eftersom jag själv är allergisk mot tråkiga böcker. För att man inte ska tröttna på allt filosoferande hit och dit så varvar jag med spännande inslag.

Spänningen består bland annat av religiösa fanatiker, någon som bygger halvt hjärndöda människor och högteknologiska mysterier. Allt detta ackompanjeras av djupdykningar i kvantfysik, hjärnforskning och tanken om att vi människor, kanske, faktiskt kan synka våra medvetanden.

– Jag tycker om att leka med tanken: Vad skulle hända om vi kunde synkronisera våra hjärnvågor och tänka mer kärleksfullt, mer framtidsinriktat? Skulle vi då kunna styra världen bort från krig och hat?

Vetenskapen, manickerna och parallella universum till trots, så har boken ett ganska enkelt – om än så viktigt – budskap:

– Trots allt elände vi emellanåt kan se omkring oss, så finns ett ljus inom allt levande på jorden. Vi har alla en stark positiv livskraft inom oss som behöver aktiveras och hållas vid liv.

Hans bakgrund som civilingenjör i maskin med energi som specialinriktning och utbildad vid Chalmers tekniska högskola, lyser igenom i hans sätt att se på världen och skriva om den.

Göran Brohammer är pensionär idag och beskriver sig själv som elev snarare än mästare. Hans skrivande startade på allvar först efter att han lämnat yrkeslivet, även om han skrivit sedan barnsben. Skapandeprocessen är intuitiv – men samtidigt metodisk och den inre dialogen är ständigt pågående. 

– Jag antecknar hela tiden små idéer, funderingar, händelser. Man kan säga att de hamnar i min gottepåse, som jag plockar ifrån när jag väl sätter mig ner och skriver.

Han hämtar ofta inspiration från sin långa erfarenhet inom naturvetenskap och många resor runt om i världen. Där, menar han, har han mött livets komplexitet i sin mest påtagliga form – inte minst i mötet mellan etik och verklighet.

– Jag har sett hur människor kan vara både goda och delaktiga i något som är fel. Det är ingen enkel ekvation. Det finns inga enkla svar. Men det gör det ju också intressant.

Det är tydligt att det inte bara är berättelsen i "Bortom evigheten" som söker efter något större. Det gör även författaren själv. Religionen har aldrig riktigt lockat honom, men andligheten finns där ändå – i nyfikenheten, i vetenskapens gränsland och i meditationens tystnad.

– Jag har svårt att tro att allt detta – livet, naturen, medvetandet – bara är en slump. Jag letar efter förklaringar, som många gör.

När han får frågan vad han vill att läsaren ska känna efter att ha läst boken svarar han utan tvekan:

– Jag vill att man ska börja fundera på sina egna tankar. Att inse att det vi tänker, det är också det vi gör. Om vi tänker mer kärleksfullt, så kanske vi också handlar mer kärleksfullt.

Även om "Bortom evigheten" är tänkt att avsluta huvudkaraktärens resa, så planerar han redan för nästa bok. Den ska utspela sig tusentals år i framtiden, bland robotar med känslomoduler och civilisationer på avlägsna planeter.

– Jag funderar på att låta en av robotarna få en identitetskris. Det vore spännande. En AI som börjar undra vad meningen med livet är.

Johanna Roos

johanna.roos@lokalpressen.se