När han blickar tillbaka på sin ungdom går tankarna till Kabom-huset, där föreningen Alingsås förenade musiker bedrev sin verksamhet. I den gamla textilfabriken fanns replokaler och den egna livescenen Fabriken.

– Det var jättebra. Det ordnades massor av spelningar för alla som repade i lokalerna. Det var många band – vissa hade egna rum och andra delade. Dessutom var det ett stort spann i åldrarna, berättar han.

Sedan Kabom-huset lade ner sin verksamhet för drygt 14 år sedan har även MX rockskola för barn och unga samt ungdomsgården Arena Elva, med scen och studio, försvunnit. Det har lämnat ett tomrum, menar David.

– Det som blev dödsstöten var att kommunen sa att vi inte kunde vara kvar på Kabom. Sedan erbjöds inget alternativ. Det fanns ett väldigt rikt musikliv i Alingsås, men nu känner jag verkligen att det saknas.

En plats där musikintresserade i alla åldrar kan utöva sin hobby, och som dessutom är utrustad med instrument och teknik för konserter, lyser i dag med sin frånvaro.

– Det saknas en scen med den allra enklaste utrustningen på plats, så att man inte måste hyra både lokal och teknik bara för att få spela. Det blir för dyrt – framför allt för ungdomar som bara vill spela sin musik, säger David.

Det nya året har knappt hunnit börja när vi möts vid Skeppets replokal på Thomasgårdsvägen. På väggarna hänger ljusslingor i olika färger och i soffan sitter David tillsammans med föreningsmedlemmen Frida Öhrvall. Trots åldersskillnaden delar de en stark passion för musiken och musiklivet i Alingsås.

– Jag spelar i flera band och åker ofta till Göteborg. Men det är kul att gynna Alingsås musikliv, för det finns så sjukt många bra musiker här. Att ha en replokal nära gör jättestor skillnad. Då kan man bara dra dit en kväll när man känner för det, säger Frida Öhrvall, som spelar i det feministiska punkrockbandet Red Lips.

I dagsläget delar fyra band på replokalen och har olika tider i veckan. Tre av banden drivs av ungdomar, där de yngsta fortfarande går på högstadiet.

– De är i ett härligt skede där de testar sig fram. Ena stunden spelar de black metal, nästa stund covers av Smashing Pumpkins, säger David med ett leende.

David Fredriksson Nygård är tidigare musiklärare på Nolhagaskolan. Han berättar att han på senare år märkte ett allt större intresse för att spela musik hos eleverna.

Matilda Falk

Tidigare arbetade han som musiklärare på Nolhagaskolan och märkte då ett ökande intresse för musik. Trots att han i dag valt en annan väg inom kulturbranschen finns viljan att undervisa kvar, särskilt när det gäller ungdomar som har det tuffare i skolan eller har en NPF-diagnos.

– När jag jobbade som musiklärare såg jag elever som kom till mina lektioner trots att de annars inte gick till skolan. De engagerade sig och började spela ihop. Det var fantastiskt att se. Jag hade velat att något liknande kan hända genom Skeppet också.

Frida minns sin egen högstadietid och glädjen när musiksalen stod upplåst.

– Jag tror det är jätteviktigt att det finns öppna platser – musiklektioner, replokaler eller scener – där man bara kan vara. Och det fina är när olika åldrar möts. Det finns alltid något band att se upp till, något man kan lära sig av och samtidigt någon man själv kan hjälpa.

Hon menar att sådana miljöer är avgörande, både musikaliskt och socialt.

– Det betyder otroligt mycket. Dels att få träffa andra med samma intresse och kunskap. Inom musikvärlden är det nästan halva grejen att möta andra musiker – att skapa kontakter och sammanhang.

Davids vision är nu att väcka liv i en slumrande musikscen, och han hoppas att ungdomarna själva vill vara med och driva föreningen framåt.

– Jag vill att det ska kunna växa så att musiklivet gynnas. När kommunen uppenbarligen inte tar tag i det här, när de inte ens kan behålla ett musikhus som redan fanns, då kände jag att någon annan får göra det. Och då fick det bli jag.

Samtidigt vill han engagera både politiker, tjänstemän och andra musikintresserade Alingsåsbor.

– Politiker, engagera er lite. Och sitter du där hemma som gammal musiker med ett gäng stärkare som aldrig används – låna ut dem till oss. Visst, saker kan gå sönder, men företag sponsrar ju idrott hela tiden.

David avslutar:

– En liten slant kan göra stor skillnad. Så att vi har råd att betala hyran, ordna en spelning eller trycka några schyssta affischer.

Matilda Falk

matilda.falk@lokalpressen.se