Klockan 10 på tisdagsförmiddagen den 24 februari hissades den ukrainska flaggan utanför kommunhuset i Lerum. På dagen fyra år tidigare inleddes Rysslands fullskaliga anfallskrig mot Ukraina – ett datum som för många fortfarande ligger smärtsamt nära.

Kommunstyrelsens ordförande Viktor Lundblad (M) betonade i sitt tal att invasionen är ett brott mot internationell rätt.

– Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina är ett grovt brott mot internationell rätt. Det är ett angrepp på ett självständigt land, på en demokrati och på principen att varje folk har rätt att bestämma sin egen framtid, sa han och fortsatte:

– Vi hissar flaggan i solidaritet – för frihet och för rätten att leva utan hot, våld och krig.

Vice ordförande Renée Bengtsson (S) inledde med att citera den ukrainska poeten Darina Gladun och knöt därefter an till Europas ansvar.

– I en tid då stödet till Ukraina från andra håll vacklar vilar ett ännu större ansvar på Europa. På EU. På oss. Ukrainas kamp är inte bara Ukrainas. Den är en kamp för Europas säkerhet, för våra värderingar och för rätten att leva i frihet, sa hon.

Oppositionsrådet Anette Holgersson (V) riktade sig direkt till de ukrainare som samlats på torget.

– Ni bär med er förluster, men också en stark vilja att överleva. Vi hissar flaggan för er värdighet, er styrka och er rätt till ett liv i fred.

En av talarna var Larysa Surdul, representant för den ukrainska gruppen i Lerum. Hon flydde från den ockuperade kuststaden Skadovsk i Chersonregionen i maj 2024 och har sedan dess byggt upp ett nytt liv i Sverige.

– Jag känner uppriktig tacksamhet till Sverige. Tack till Lerums kommun för skydd, stöd, omtanke och respekt – och till det svenska folket för er värme, solidaritet och medmänsklighet, sa hon.

Sedan ankomsten har hon arbetat i förskola och studerar nu till barnskötare. I Ukraina arbetade hon i 25 år som musiklärare i förskolan. Hennes 90-åriga mamma bor kvar i det ockuperade området, bara några mil från Krim.

– Vi pratar i telefon nästan varje dag. Det är tur att vi har internet, säger hon.

Även vännen Olena Tkach deltog i ceremonin. Hon levde med kriget i två år innan hon kom till Sverige.

– Det var en enorm stress. Bombningarna har satt sina spår. Vi satt i korridoren för att skydda oss. Min son är 15 år och han var mycket stressad, berättar hon.

I dag studerar hon svenska och försöker etablera sig i sitt nya hemland. Hennes föräldrar och syster är kvar i östra Ukraina.

De blågula flaggorna på Bagges torg blev en påminnelse om den dag då fred i Europa inte längre kunde tas för given.

– Som du ser är det här en dag som berör mig väldigt mycket, säger Larysa Surdul och torkar tårarna.

Johanna Roos

johanna.roos@lokalpressen.se