Regeringens besked att stoppa kravet på att införa effektavgifter är välkommet. För många villaägare i Lerum, Alingsås, Partille och Vårgårda har införandet hittills skapat mer förvirring än nytta. Med ett stort antal elnätsbolag och otydlig styrning har olika modeller vuxit fram. Resultatet är avgifter som är svåra att förstå – och ännu svårare att påverka. Det riskerar att underminera förtroendet för hela systemet. Tanken bakom effektavgifter är i grunden god. Om det kostar mer att använda mycket el samtidigt kan belastningen på elnätet minska. Men i praktiken krockar teorin med verkligheten i våra kommuner. Här bor många i småhus som värms med el. Under kalla vinterdagar måste värmen vara på, maten lagas och vardagen fungera. För en barnfamilj i Lerum eller en villaägare i Vårgårda är det inte rimligt att optimera varje elförbrukningstimme utifrån både elpris och effektuttag. För de flesta hushåll är det redan svårt nog att förhålla sig till timpriser på el. Att dessutom behöva hålla koll på effekttoppar kräver teknik som långt ifrån alla har – som batterier, smarta styrsystem och avancerade appar. Dessutom uppstår en paradox. När elpriset är lågt försöker många använda mer el – till exempel för att ladda bilen eller köra tvättmaskinen. Men om många gör det samtidigt kan effektavgiften öka. För villaägare i Partille eller Alingsås kan resultatet bli en högre total kostnad, trots att man försökt göra rätt. Det finns en bättre väg framåt. I Finland har man valt en mer pragmatisk modell. Där tas effektavgift inte ut under en viss nivå, i dag omkring 8 kW. Den exakta gränsen kan diskuteras – förslag finns om högre nivåer – men principen är tydlig: normalhushåll ska kunna leva sina liv utan att straffas ekonomiskt. Dessutom införs effektavgifter bara i de områden där elnäten faktiskt är belastade. Det gör systemet mer träffsäkert och rättvist. En liknande modell i Sverige skulle göra stor skillnad. Den skulle ge villaägare i Lerum, Alingsås, Partille och Vårgårda möjlighet att leva som vanligt, samtidigt som styrsignaler finns där de verkligen behövs. Om effektavgiften dessutom baseras på ett genomsnitt av flera mätpunkter – exempelvis de högsta effekttopparna under en månad – blir den mer förutsägbar och mindre känslig för enskilda tillfällen. Det är dags att gå från teori till praktik. Vi behöver ett system som människor förstår, kan påverka och upplever som rimligt. Ta lärdom av Finland – och gör effektavgiften fungerande även här. Håkan Larsson, Samhällspolitisk chef, Villaägarna Riks Elizabeth Peetso, Villaägarna vid Säveån

Elizabeth Peetso