Till dig, kära ungdom, som just nu läser den här tidningen – trots att den är gjord av papper och låg i brevlådan.

Jag är imponerad över att den för ett ögonblick fick konkurrera med din skärm. Inte för att en papperstidning på något sätt behöver vara varken bättre eller viktigare, men den kanske kan erbjuda ett annat perspektiv tack vare ett innehåll som inte riktats till dig enbart på grund av algoritmerna.

För någon vecka sedan blossade debatten upp igen – den om mobilernas närvaro under skoldagen. Detta i samband med att regeringens utredare överlämnade ett förslag till skolministern om totalt mobilförbud i grundskolan.

På många skolor råder förbud redan idag, men från och med 1 juli 2026 kan det alltså bli ett krav.

Syftet är dels att förbättra elevernas koncentration, men även att skapa förutsättningar för sociala relationer och fysisk aktivitet.

Som förälder är jag knappast ensam om att jubla. För mig är det självklart att barn och ungdomar inte ska sitta begravda i skärmar hela rasterna – och allra minst bli störda av dem på lektionerna.

Men som förälder förstår jag också att du, kära ungdom, kanske inte nödvändigtvis stämmer in i lovsången. För dig som vuxit upp med mobilen som ständig vapendragare innebär den ju så mycket mer än bara distraktion och tidsfördriv. Där finns en stor del av sociala relationer, identitet, trygghet, kontroll och grupptillhörighet.

Vi vuxna har en tendens att bagatellisera betydelsen av skärmarna och tycka att det är väl bara att stänga ner och lägga bort.

Men det är inte alltid så enkelt för generationen som under hela sin uppväxt slitits mellan de tillgängliga skärmarnas oändliga möjligheter och vuxenvärldens outtröttliga försök att begränsa dem.

För någon som på fritiden främst umgås med kompisar genom mobilen kan det kännas både svårt och skrämmande utan den.

Av den anledningen tror jag det är enormt viktigt att skolan är med och fångar upp eleverna på skolgården – för att hjälpa dem att bygga en, inte bara skärmfri, men också givande gemenskap.

Jag hoppas på sikt att helt mobilfria skoldagar kan spilla över även på fritiden – att man även efter skolan fortsätter att umgås utan skärmar. Man ska inte glömma att sociala medier är designade för att vara starkt beroendeframkallande och att såväl unga som vuxna betalar med sin tid – tid som hade kunnat användas till något man mycket hellre hade velat göra.

Till dig, kära ungdom, som orkat läsa så här långt: Jag vet att vi vuxna har en tendens att romantisera vår skärmfria barndom och gärna berättar om hur vi sprang barfota över daggvåta ängar och lekte med barkbåtar i bäcken.

I ärlighetens namn så var det inte särskilt spännande att titta på Bingolotto på lördagskvällarna i brist på annat på tv eller att stirra på regndropparna på bilrutan sex timmar i sträck på väg till Sälen. Men vi hade mycket tid att fundera och dagdrömma – något som jag tror också behövs i ett tonårsliv.

Johanna Roos

johanna.roos@lokalpressen.se