Som en följd av vårens skivsläpp, ”Vol. 3”, på det amerikanska skivbolaget DFA Records bokades Julius Pierstorff, känd under artistnamnet Jjulius till Sveriges största festival, Way Out West. Som en av få lokala artister i årets line-up.

– Om man backar bandet helt så har jag hållit på med musik i ungefär 20 år. Jag spelade i gymnasieband och drev i tidiga 20-årsåldern ett litet skivbolag som släppte en CD-singel. Men det var för ungefär tio år sedan som jag verkligen satsade på musiken som mitt livsprojekt, berättar han.

Under åren har Julius varit involverad i flera band i Göteborgs underground/indie-scen, bland annat Heavy Makeup och Monokultur, det senare tillsammans med sin sambo. Men sedan några år tillbaka har soloprojektet Jjulius tagit nästan allt fokus.

–        Nu i arbetet med ”Vol.3” började jag samarbeta med trummisen Tor Sjödén från Viagra Boys. Jag skickade över låtar eller beats som jag gillar till honom, och han spelade in trumkomp som jag sedan byggde vidare på. Det har varit en helt ny arbetsmetod för mig, men som jag tycker har funkat väldigt bra.

Den nya metoden har också följts av spelningar i Göteborg, Stockholm och London, och bandet har nu en gedigen liveuppsättning, där gästmusiker som Klara Flygare, Göran Agnetun och Love Hultén ingår. Debuten på Way Out West, och specifikt på Stay Out West i Pustervik, var ett fönster mot en bredare publik.

–        Det gick bra, det var lite blandad respons, men jag mötte också några unga som verkligen tyckte det var det bästa på hela festivalen (skratt). Det är ju roligt att nå ut till nya lyssnare, även om publiken kanske inte var jättestor.

Vad tror du att en spelning på Way Out West kan innebära?

– Jag tycker Way Out West är duktiga på att boka både brett och nischat, och det är viktigt för artister med mindre publik att få chans att synas. För mig har det lett till kontakter och möjligheter att jobba vidare med arrangörer som Luger. Det kan bli en väg in till något större.

Julius är just nu mitt uppe i arbetet med en ny skiva, som han beskriver som en naturlig fortsättning på ”Vol. 3”.

– Jag vill bygga vidare på soundet och arbetsmetoden från förra plattan, men göra det mer utåtriktat och tillgängligt. Det ska fortfarande vara musik som jag själv gillar, men också något som kan nå ut till en större publik.

På frågan hur han skulle beskriva sin musik för någon som inte hört honom tidigare svarar han:

– Melankolisk indiepop med disco-komp, kanske. Det är rytmiskt och beatfokuserat, lite vemodigt men ändå hoppfullt.

Han avrundar med ”det gamla talesättet”:

– Ambitionen är väl är att sikta mot stjärnorna, så hamnar man i trädtopparna någonstans, varför inte? (haha). 

Aron Mikael Sik

aron.mikael.sik@lokalpressen.se