Det är med glimten i ögat basisten Emil drar parallellen till Alcazar. Visst kan det bli ett och annat danssteg på scen – men musikaliskt befinner sig Risky Business långt från schlagertonerna. I stället hämtar de inspiration från hårdrockens giganter som Van Halen, Iron Maiden, Judas Priest och Ghost – men också från rockens mer melodiska sida, som Journey.

– Vi har inte låst oss vid något specifikt. Vi spelar det som känns som oss, det vi tycker låter gött i stunden, säger elgitarristen Hampus Bengtsson.

Hasselhuhn fyller i:

– Det finns något slags pseudo-80-talstema i vår musik. Det existerade aldrig riktigt på 80-talet, men det hade inte känts fel om det gjorde det.

Trots sina tydliga hårdrocksrötter beskriver bandet sin musik som arenaorienterad rock – en subgenre som växte fram under 80-talet och blev populär för sin mer lättillgängliga, publikvänliga stil. Genren blandar element av hårdrock, glamrock och poprock och kännetecknas av både kraft och melodi. Queen, Journey och Bon Jovi är klassiska exempel.

– Vi har en tydlig struktur och form på våra låtar för att de ska gå hem hos många. Tanken är inte att vara för nischade, utan att skapa fler möjligheter att få spela, säger sångaren Jonathan Bergqvist, som själv har en förkärlek för 70-talsrock.

För gänget, som gått musik- och estetlinjen på Alströmergymnasiet, blir detta deras första offentliga spelning. Förhoppningen är att kunna presentera sina nyskrivna låtar och bjuda publiken på ordentligt ös.

– Jag skulle säga att vi, genremässigt, är kvällens kanske mesigaste band – men jag tror att de flesta kommer uppskatta det mer. Det är tungt och trallvänligt, säger elgitarristen William Karlsson.

Alingsås Metalfest arrangerades för första gången av Emil Aabol förra året, då i Estrads foajé. Då stod bandet Ended på scen – med bland andra Björn Granat som medlem. I år är Björn med bakom kulisserna, tillsammans med den drivande Emil Aabol och musikprofilen Mathias Sandstedt. Till sin hjälp har de också kulturföreningen Kultur.

– Jag tycker att det finns potential i Alingsås. Vi har märkt att vi har sålt på ordentligt med biljetterna. Många är intresserade av att få hit lite hårdare musik. Vi ser möjligheter även för framtida större evenemang, säger Emil.

Mathias Sandstedt, som själv spelar mest country och blues när han sitter vid trummorna, blev glatt överraskad när Emil kontaktade honom.

– Jag älskar metal! Jag har till och med dubbeltramp på trummorna, men har aldrig använt det, säger han med ett leende.

När Emil och Mathias träffades över en kopp kaffe kom restaurang Ringströms snabbt på tal – en självklar lokal för årets fest.

– Jag samarbetar mycket med Victor som driver Ringströms och hjälper till med ljudet när han har spelningar. Och jag vet att Victor är ett riktigt hårdrocksfan. Då tänkte jag: ”varför inte vara här?” Det är inte jättestort, men hellre lite trångt än en stor, tom lokal, säger Mathias.

De tre övriga banden på scen har alla någon koppling till Alingsås: Puteraeon bjuder på brutal dödsmetal, Vandor levererar Swedish power metal – och Tibalt, där Emil själv spelar, sticker ut med sin kontrabas bland instrumenten.

– Vi brukar kalla det för dödsjazz, säger Emil Aabol med ett skratt.

Matilda Falk

matilda.falk@lokalpressen.se