När ridån går upp den 14 november i (en del av Särö pastorat) är det inte bara premiär för en ny föreställning. Det är också slutet på en era. För efter 21 år som musikpedagog i Släps församling och 25 år med musikalensemblen i Släp, gör Åsa Winald sin sista stora produktion innan pensionen.

– Jag började här 2004, egentligen lite av en slump. De behövde någon som kunde musikteater, och det var ju helt min grej. Sedan dess har det blivit 18–19 produktioner, berättar hon.

Musikalensemblen i Släp startade redan år 2000 som ett ungdomsprojekt. Men snart växte den till en bredare verksamhet där både unga och vuxna deltog. De första åren sattes klassiska verk upp, som "Jesus Christ Superstar" och "Godspell". Men efter några år började Åsa skriva egna musikaler.

– Det var så krångligt med rättigheter. Man fick inte ändra en ton, inte en tonart, och varje extra föreställning krävde ny ansökan. Så jag tänkte: hur svårt kan det vara? Och så började jag skriva själv, säger hon med ett skratt.

Sedan dess har det blivit fem originalverk: "Inte nu igen", ”Pappa Panov”, ”Maria Magdalena”, ”Luther” och ”Nu vänder solen”. Det är ur dessa som “De 5em” hämtar sina sånger och scener.

– Jag ville först göra en tillbakablick över alla våra föreställningar, men mina kollegor sa: “Nej, Åsa – nu ska det bara vara din musik.” Och det känns fint. Det här blir mitt tack till alla som varit med under åren.

Repetitionerna för “De 5em” har pågått sedan januari. I ensemblen finns runt 35 sångare och skådespelare, både amatörer och semiprofessionella.

– Det är en salig blandning. Några har musikalutbildning, andra är med för att de älskar att sjunga. Och vi har några riktiga klippor, människor som kan hoppa in i vilken roll som helst. Det är väldigt rörande, säger Åsa.

Produktionen har också fått stöd av lokala sponsorer. Ljus och teknik har kostat omkring 80 000 kronor – “men vi fick halva priset”, menar Åsa.

– Det är inte billigt att sätta upp en musikal, även om mycket sker ideellt. Jag har haft otrolig hjälp från människor som ställt upp med allt från scenbygge till fika.

Föreställningen består av två akter. I första akten dyker en välkänd figur upp – kyrkråttan Signe, Åsas populära maskot i kyrkans barngrupper.

– Hon är lite hysterisk och frågar prästerna om allt barnen undrar över. Hon får faktiskt vara med på scen en sista gång innan hon också går i pension.

I andra akten återkommer flera av hennes mest uppskattade musikalscener, bland annat en stark duett från ”Luther” och en gripande final från ”Maria Magdalena”.

– Jag har skrivit om slutet lite. Nu kommer några av mina gamla musikalfigurer upp och tackar mig på scen. Det är ett hej då till publiken, och till mig själv. Jag har sagt att vi måste öva den finalen varje rep, annars kommer jag bara att gråta, säger hon och torkar en tår i ögonvrån.

Genom åren har Åsa Winald satt sin prägel på församlingen. Hon har lett körer, undervisat konfirmander och hållit i allt från babyrytmik till solosång. Alltid med samma grundsyn: musiken ska vara till för alla.

– Jag är inte uppvuxen i kyrkan och tycker inte att man ska trä på någon en tro. Jag sjunger hellre om hur man är en bra människa. Tron får komma inifrån, säger hon.

Förutom sitt kreativa arbete har Åsa fortsatt utbilda sig. För några år sedan tog hon en master i Estill Voice Training, en metod som analyserar röstens anatomi och möjligheter.

– Det handlar om att förstå hur rösten fungerar, både i klassiskt och modernt uttryck. Det har gett mig nya verktyg i arbetet med sångarna. Jag älskar att se människor utvecklas.

När premiärkvällen den 14 november kommer, lär det garanterat bli känslosamt.

– Det känns vemodigt men också fint. Jag har fått jobba kreativt i 20 år, skrivit musikaler på arbetstid, det är nästan ofattbart. Jag är väldigt tacksam, säger hon.

Aron Mikael Sik

aron.mikael.sik@lokalpressen.se