Vi möts dagligen av rubriker om äldre som utsatts för övergrepp, lämnats ute i kylan, fått ligga i blod eller avföring eller drabbats av näringsbrist när personal inte uppmärksammar att boende inte får i sig föda. Det är ovärdigt ett välfärdsland – och det är ovärdigt även i en välskött kommun som Härryda. I grunden handlar äldreomsorgen om varje människas rätt till ett värdigt och självständigt liv, även när man blivit gammal och är beroende av andra. Frihet, trygghet och egenmakt ska inte upphöra vid en viss ålder.

Idag är ambitionsnivån för äldreomsorgen enligt lag begränsad till så kallad skälig levnadsstandard. Det är en anmärkningsvärt låg ribba. När LSS-reformen genomfördes valde lagstiftaren en högre ambition: personer med funktionsnedsättning ska garanteras goda levnadsvillkor. Samma respekt och rättighetsnivå borde självklart gälla även äldre. Det blir särskilt tydligt när man jämför rättigheter. I svensk lag garanteras den som avtjänar ett fängelsestraff minst en timmes utevistelse per dag.

För den som bor på särskilt boende finns ingen motsvarande rätt, trots att många är helt beroende av personal för att ens komma ut genom dörren. Det är inte rimligt. Det handlar om människovärde. Ord spelar roll – särskilt i lagstiftning. Skillnaden mellan skälig levnadsstandard och goda levnadsvillkor är skillnaden mellan förvaring och omsorg, mellan passivitet och livskvalitet. En högre ambition ger också kommuner som Härryda ett tydligare stöd att prioritera kvalitet, valfrihet och individens behov framför miniminivåer. Att åldras ska inte innebära att friheten krymper eller värdigheten naggas i kanten.

Därför vill Liberalerna se en tydlig ambitionshöjning i äldreomsorgen – nationellt och lokalt. Våra äldre i Härryda har rätt till mer än det som är ”skäligt”. De har rätt till ett gott liv, hela livet.

Anders Hallden (L)

Anders Hallden