Lars-Göran Holmgren ligger inte på latsidan sedan han gick i pension. Med sina två senaste böcker är han nu uppe i sex utgivna titlar. Nyligen släpptes romanerna "Abel Arma-tur" och "Kvinnojouren i Göteborg värd att minnas" på Megamanus förlag. Den förstnämnda är en uppföljare till boken "Abel – lämna eller ge tillbaka" och följer huvudpersonen Abel genom de tio kommande åren i hans arbetsliv. Inspirationen kommer delvis från Lars-Görans egna minnen av sin uppväxt i Göteborg.

– Jag växte upp i Majorna och ville skriva om Göteborg. I den andra boken flyttar Abel och hans familj till Vårgårda för ett arbete på Armaturfabriken. Han väljs till fackföreningens ordförande, och framtiden ser ljus ut tills han får reda på att fabriken ska säljas, berättar han.

"Kvinnojouren i Göteborg värd att minnas" är en berättelse om fyra människoöden som representerar de tusentals kvinnor som genom åren sökt sig till kvinnojouren Gården i Göteborg – en verksamhet som nu har stängts ned. Boken är skriven tillsammans med hustrun Birgitta Holmgren och föddes ur ett erbjudande om att skriva om verksamheten.

– Personalen på kvinnojouren hörde av sig efter att de hade läst mina böcker om Julia. Jag och min fru bestämde oss för att tacka ja och började med att intervjua flera personer som arbetat ideellt med att hjälpa utsatta kvinnor. Det var en fantastisk upplevelse för oss båda, men vi märkte snabbt att de inte ville prata om sig själva, utan om kvinnorna som varit deras gäster på Gården, säger Lars-Göran.

Boken fokuserar därför på fyra anonymiserade berättelser som bygger på verkliga händelser.

– Det blev fyra porträtt av kvinnor som hade passerat kvinnojouren under åren. Men vi var noga med att anonymiteten skulle bevaras. Vi beskriver verksamheten och återger händelser, men det ska inte gå att identifiera någon, förklarar han.

Lars-Göran Holmgrens intresse för kvinnohistoria är inte nytt. I trilogin om Julia skildras också kvinnors livsvillkor och kamp för ett värdigt liv.

– Jag har arbetat fackligt i många år och sett kvinnor bli behandlade annorlunda bara för att de är kvinnor. Jag har också läst mycket och släktforskat om kvinnor som råkat illa ut i släkten. Det väckte ett engagemang, berättar han.

För Holmgren har skrivandet blivit ett sätt att lyfta fram intressanta historier och samtidigt fördjupa sin egen kunskap.

– Det är väldigt roligt, och jag lär mig något nytt varje dag, säger Lars-Göran, som redan har ytterligare en bok på gång:

– Jag har lite tankar. Just nu går det lite trögt, men det brukar lossna när man sätter sig ned, säger han med ett skratt.

Hanna Uhlin

hanna.uhlin@lokalpressen.se