Och jag kan inte glömma den blicken. När jag kom till Sverige för 35 år sen, betraktades flyktingar med en mer förstående blick. Man förstod vad de hade gått igenom och varför de var här. Idag är flyktingar parasiter. Flyktingar som lämnar sitt hus, sitt språk, sin kultur, sin trygghet, ger sig ut på en okänd och delvis farlig resa för att uppfylla sin livs dröm – att leva på svenskt bidrag.

Den som tror det, har inte behövt lämna sitt hem, sitt land och sin trygghet. Den som tror det, blundar medvetet för det utmärkta arbete invandrare dagligen gör inom vård och transport. Tyska medier skriver i förvånad ton om utvisningar av ett spädbarn och tonåringar. De undrar vart Sverige är på väg? Ja, var är vi på väg? Det är våra röster på hösten som påverkar. ¨Kan jag blippa kortet om fem minuter, frågar jag busschauffören, då gäller mitt pensionärskort.” Han nickar och ler. Jag ler tillbaka.

Annette Früh

Annette Früh