Stigbergets bryggeri är ett av Sveriges största mikrobryggerier. Ölen bryggs både på den egna bryggeripuben på Ringön och i Partihallarna – men det är här, i industriområdet i Gamlestaden, som den största produktionen sker.

I entrén välkomnas vi av Kajsa som lotsar genom lokaler fyllda av tankar, rör och meterhöga ölpallar. Vi följer ölens väg – från maltrummet och mäskkärlen till koktankarna, jäskällaren och de färdiga burkarna. I bryggverket bullrar det rejält, och doften av malt ligger tung i lokalen.

– Jag tröttnar faktiskt aldrig på lukten. I dag brygger vi en lite efterrättsaktig stout, säger hon och kikar ner i en ångande tank.

På Stigbergets har hon arbetat i snart två år. Bryggare har hon varit i fem, efter en utbildning i bryggeriteknik i Ludvika. Första arbetsplatsen var Dugges bryggeri i Landvetter.

– Då var det cykelavstånd hem. Men de var tvungna att göra sig av med folk när det gick knackigt, berättar Kajsa.

Tidigare jobbade hon som bartender. Vägen hit gick via pubvärlden – och mamma.

– Jag har alltid varit intresserad av öl och dryck, och där får jag väl tacka min mamma som är en stor ölnörd. Det var hon som fick in mig på det här spåret, skrattar hon.

Branschen är fortfarande mansdominerad, även om utvecklingen går åt rätt håll.

– Som kvinna är man i minoritet både på utbildningen och här på jobbet. Men jag har inte upplevt någon särbehandling. Vi är tre kvinnor av ungefär tio i produktionen, och jag tror att det är på stadig uppgång – även om det går långsamt.

För kvinnor i branschen finns flera nätverk: Ölgäris, Fermenistas i Skåne och en årlig bryggträff runt 8 mars.

– Då ses vi på något större bryggeri. I fjol var vi på Omnipollo i Stockholm och i år blir det ett bryggeri i Köpenhamn, säger Kajsa.

Mäskning, lakning, kokning – stegen avlöser varandra och visar snabbt att bryggning är både teknik, hantverk och muskelkraft.

– Det är väl det som lockar mig. Jag är tekniskt intresserad och gillar att jobba fysiskt. Jag vill inte sitta framför en dator hela dagen, säger hon.

Arbetsdagarna varierar beroende på schema. Bryggarna roterar mellan bryggvecka och jäsvecka, och vid Lokalpressens besök är det bryggpass för Kajsa.

– Vi ”mäskar in” klockan sju och går igenom alla steg i processen. I slutet slungar vi ölen så att humleresterna lägger sig på botten, sedan kyler vi den. Det är lite som bakning – jästen dör om man häller kokande vatten på den, förklarar hon.

På torsdagar är det obligatorisk provsmakning för alla bryggare. I ett intilliggande rum står bardisken fylld med småglas och manualer för smakbedömning: kryddigt, blommigt, nötigt, rostat…

– Vi kvalitetstestar för att se att allt smakar och ser ut som det ska. Men det är inte så att vi dricker en massa öl på arbetstid. Det är som vinprovning – många spottar.

Om något går fel måste ölen förstöras.

– Om det är helt åt helskotta får man hälla ut det. Det kallas destruering och måste gå via Skatteverket.

Stigbergets brygger många olika ölsorter, och flera finns i Systembolagets fasta sortiment. Andra kommer och går eller säljs bara på krogar eller bryggeriets pubar.

– Vi brygger och säljer nog mest av West Coast IPA, den ljusblå burken med fiskmåsen på. Albatross och Amazing Haze är också populära.

Bryggarna kan ibland påverka vilka öl som tas fram.

– Det beror på om det är till en Systembolagsoffert eller något vi vill prova själva. Men visst, det kan finnas utrymme.

I dag har bryggeriet två pubar i Göteborg och en i Stockholm: Stigbergets Bryggeri med livescenen Bryggan på Ringön, Stigbergets Shangri-La i Majorna och Stigbergets Fot på Södermalm. Tidigare fanns även Kino i Viktoriahuset.

– Bryggeriet startade faktiskt i Shangri-Las lokaler. I början gjorde man lageröl till Kino, som nu är stängt för renovering.

Och lager ligger Kajsa varmt om hjärtat.

– Jag gillar tysk pilsner med en schysst skumkrona.

Vad tycker du om ölutubudet i Landvetter?

– Vi saknar ett Systembolag, och pubutbudet är inte enormt. Men Göteborg ligger nära, och där finns det mycket att välja på!

Hanna Uhlin

hanna.uhlin@lokalpressen.se