Minimoto är en sport som framför allt riktar sig mot barn och ungdomar, och det är en av de första tävlingsformerna inom motorcykelsport som unga förare kan börja med innan steget upp till roadracing. Syskonen Lucas, 11, och Lilly, 9, från Stenkullen tillhör den väldigt begränsade skaran av barn som håller på med sporten i Västsverige.

– Än så länge har vi inte stött på någon annan som håller på med sporten i vårt närområde. Vi har någon senior som bor nere i Torslanda och vi har några i Vänersborg som håller på med sporten, men det är väldigt, väldigt få, säger pappa Robin.

Tillsammans med mamma Sandra och pappa Robin bildar de en familj av motorsportsfantaster. Robin höll själv på med roadracing mellan 2006 och 2012 med titeln svensk mästare i Superbike Challenge 2012 som största merit. När Lokalpressen träffar familjen har tävlingssäsongen precis nått sitt slut.

– Än så länge kan vi fortfarande träna i någon vecka till. Men när vi går in i november blir det så kallt och halt att sporten lite går i ide, berättar Robin.

Sporten innebär mycket resande. När det vankas träning ligger den närmsta träningsanläggningen i Borås. Och när det ska tävlas – vilket ungarna i familjen Eriksson gjort under året – är den närmsta tävlingsorten i Västerås.

– Västerås blir ju som hemmaplan för oss. Förr brukade det vara tävlingar i Borås, men nu har det inte varit det på fyra år. Det är klart att det blir många långa resor, säger pappa Robin och berättar om hur en typisk tävlingshelg kan se ut:

– Har barnen haft möjlighet så har vi försökt att vara lediga på fredagarna. Så har vi gett oss iväg under torsdagskvällen. Det är oftast det smidigaste. Sedan pågår tävlingarna hela helgen med tidskval och race nummer 1 på lördag och sedan två race på söndag, och vi är väl inte hemma igen förrän söndag natt.

Totalt har det varit sex tävlingshelger under året och sammanlagt 18 antal race. Tävlingarna har flutit på bra för Lucas och Lilly under året. Under andra halvan av säsongen har Lucas dominerat, och sett över hela säsongen har det blivit vinst i 15 av 18 race och nya banrekord på två av banorna. Lilly, som började tävla under andra halvan av säsongen mäktade ändå med att ta tre tredjeplatser under hösten. Både Lucas och Lilly tävlade i klassen Junior A.

Sportens återväxt är inte särskilt stor just nu, och familjen har inte identifierat några i närområdet som håller på med minimoto. Robin tror att det kan bero på en rad anledningar.

– Det är ju absolut inte gratis, och folk har tufft att ens få ihop vardagsekonomin. Som roadracing-tokig följer jag deltagarantalet i det svenska mästerskapet, och där ser man att det har blivit färre under de senaste åren, säger Robin, som trots allt är optimistisk:

– Förhoppningsvis vänder ekonomin, och jag är helt övertygad om att vi kommer att se fler förare framöver. Redan nu har vi sett ett antal nya juniorer som har tagit licensen under sensommaren. 

Robin hoppas på att det kan bli en liten minimoto-boom när hans egna generationsfränders barn blir gamla nog att börja med sporten.

– När jag slutade köra 2012 var jag en av de äldre som körde. Och jag tror att återväxten kommer i takt med att de får barn, och intresset kommer tack vare det. 

Familjen hoppas på att fler ska testa på minimoto, och att folk ska få upp intresset för sporten. Kanske är det först då Lucas får sin rättmätiga konkurrent:

– Vi är typ fyra personer i våran klass och det är ju inte kul. Jag vill ju ha lite fler att tävla med. Jag får ingen tävling, jag varvar motståndarna i varenda bana, säger Lucas och skrattar.

Nästa år byter Lucas tävlingsklass till MiniGp Junior där deltagandet är högre och motorcyklarna större. Detta är sista steget för juniorer innan roadracingen. Lilly fortsätter i klassen minimoto Junior A för att fortsätta utvecklas och hoppas på fler deltagare, och framför allt ännu fler tjejer till sporten.

Melvin Malmberg

melvin.malmberg@lokalpressen.se