Skrivandet har följt Hjälmaredsbon Ingela Wadbring genom hela yrkeslivet. Under åren som professor i medievetenskap och journalistik blev det fackböcker och studentlitteratur. På senare år har hon bytt akademin mot romanens värld, och upptäckt att det är där skrivlusten är som störst.

– Det är ju så otroligt mycket roligare att få fabulera fritt och använda sitt eget modersmål. Jag började strax innan jag gick i tidig pension, sen rullade det bara på för att det är så jävla roligt, säger hon med ett skratt.

Och tempot är högt. På några få år har Ingela hunnit ge ut en trilogi som fått ett varmt mottagande. Nu är hon aktuell med sin fjärde och kanske mest personliga roman som utspelar sig i 1970-talets Alingsås.

I berättelsen ryms både kvinnohistoria och skildringar av arbete, kultur och samhällsförändringar. Huvudpersoner i boken är Astrid och hennes dotter Magdalena, som båda längtar efter något mer. Astrid drömmer om att se världen, men dålig hälsa sätter stopp. Dottern tvingas tidigt ta stort ansvar och söker sig till raggarkulturen som en fristad från problemen hemma.

– Det stora temat handlar om frihetssträvan och att vilja mer än man kan. Att vilja resa, vara fri och ha egna pengar. Men det finns ett motstånd som gör att det är svårt att få det där, berättar Ingela.

För alingsåsare som passerat 50-strecket utlovas igenkänning på gatunivå – här skildras både skolorna, torget, varuhuset Epa/Tempo och småaffärerna. Bakom många av detaljerna finns hennes mammas dagböcker, som utgör grunden för romanen. Hon skrev varje dag från 1970 till 1982, då hon gick bort.

– De hade blivit liggande i över 40 år innan jag tog tag i att läsa dem. Jag var en stökig ungdom och ville nog inte läsa vad hon tyckte om det. Sen tog jag mig i kragen, läste och skrev jättespretiga anteckningar. De fick vara en grund, men det är ju ingen sanning och jag har såklart fått fylla i och fabulera.

Finns det något i dagböckerna som har förändrat bilden av din mamma?

– Ja, jättemycket. Jag var bara 18 år när hon dog, så jag har aldrig träffat henne som vuxen. Och det var väl egentligen det jag fick göra genom de här dagböckerna. Jag fick lära känna henne på ett helt annat sätt. Det har varit både fint och jobbigt.

Har du hunnit få någon respons på boken?

– Ja, jag har fått en första recension av en bokbloggare som var jättefin. Hon förlorade sig fullständigt i minnen av V-jeans, hyrda frysfack och annat som man vanligtvis har puttat rätt långt bak i medvetandet.

I veckan hölls en bokrelease på Litteraturhuset i Göteborg och framåt väntar två signeringar på Akademibokhandeln i Alingsås – en inför jul och en i samband med Light Night Shopping den 29 oktober.

Hanna Uhlin

hanna.uhlin@lokalpressen.se