Utanför de stora glaspartierna glittrar Skörvallaviken och vårsolen lyser in på konstverken som pryder väggarna i den stilrena villan i Särö.

Konstnären Dlkhosh Sandin undviker att omge sig av prylar och plotter, utan lägger istället ett större värde i rena ytor.

– Jag behöver ha ordning omkring mig för att kunna måla. I min ateljé har jag heller inga fönster eftersom jag vill kunna gå in helt i det jag skapar. Där försvinner lätt tid och rum.

Idag är hon en både framgångsrik och eftertraktad konstnär och hennes verk pryder mångas hem – även långt utanför Sveriges gränser.

Redan som femåring blev hon förtrollad av konsten, men att hon en dag skulle kunna leva på sin passion var ingenting hon vågade drömma om under uppväxten i Sulaymania i norra Irak.

– Jag växte upp i en familj med sex syskon, där det fanns mycket kärlek men inte så mycket pengar. Vi hade inte råd med penslar och målardukar och ägde knappt några möbler, men mina föräldrar lät mig måla på väggarna hemma och på murarna i trädgården. Jag beundrar att de gav mig den friheten.

Som fjortonåring sökte hon till en eftertraktad konstskola, men trodde aldrig att hon skulle bli antagen.

– Det var en väldigt populär skola och vi var ungefär 500 sökande till 24 platser. Mina föräldrar var inga akademiker och hade inga kontakter i den världen. På intagningsprovet skulle man sitta framför flera professorer och måla av en svart häststaty.

En månad senare hade skolan satt upp en lista med namnen på de som kommit in, rangordnad efter hur många poäng man fått.

– Jag började bakifrån och läste listan flera gånger, men kunde inte hitta mitt namn. Då säger en kompis plötligt "men du står ju längst upp, du har fått högst poäng av alla". Jag minns hur jag sprang hela vägen hem till mamma, berättar Dlkhosh Sandin och torkar tårarna.

– Även om det är så länge sedan så är det ett sådant starkt minne som jag bär med mig.

Sedan kom nästa utmaning. Medan hennes syskon gick i vanliga skolor som stod för läromedel, så var det kostsamt att gå på konstskolan.

– Där förväntades man betala själv för färg, penslar och målardukar. Jag tror att lärarna förstod varför jag ofta valde att måla med gräs och löv.

Än i dag händer det att hon målar med exempelvis kaffe, kanel och rödbetor och hon håller fast vid att det inte är ekonomin som styr skapandet.

När hon som tjugoåring kom till Sverige fortsatte hon att utbilda sig, bland annat har hon studerat på HDK – Högskolan för design och konsthantverk.

– Utbildning är väldigt viktigt där jag kommer ifrån. Att skapa handlar inte i första hand om att röra händerna, allt du gör sker i tankarna och med sinnena. Tack vare att jag har kunskapen så känner jag mig trygg i att variera mig mellan olika stilar och att hela tiden utvecklas i mitt konstnärskap.

Hennes konst sträcker sig över en minst sagt bred palett – från harmoniska naturmotiv till avtryck från den digitala världen till färgexplosioner i porträtten där hon även väver in texter med attityd.

Många porträtt gör hon på beställning och en som köpt en personlig tavla är deckarförfattaren Camilla Läckberg.

– Hon ville ha ett riktigt powerporträtt som skulle spegla hennes person, det var roligt att leverera den till henne, säger Dlkhosh Sandin.

Saknad och hemlängtan har alltid präglat hennes sätt att måla och genom konsten skildrar hon en tillvaro balanserandes på gränsen mellan två olika världar.

– Våra rötter är oerhört viktiga. Glittret, lekfullheten och de starka färgerna i mina porträtt är en blinkning till min barndom, kläderna som jag aldrig fick bära och en tid jag lämnade allt för tidigt.

Johanna Roos

johanna.roos@lokalpressen.se