Sommaren närmar sig, skolorna stänger, kaféerna fylls och blågula flaggor hissas runt om i landet. På nationaldagen samlas nya medborgare i parker och stadshus för att ta bilder, lyssna på tal och ta emot sina intyg – nu har de blivit svenska medborgare. Det är tänkt att vara en högtidlig och glädjefylld stund, och det borde det också vara. Men samtidigt finns en obekväm fråga som vi sällan vågar ställa: vad krävs det egentligen i dag för att bli svensk medborgare? Det ärliga svaret är att kraven är nästan obefintliga. I dag finns varken obligatoriskt språktest eller krav på samhällskunskap.

Den som har bott här tillräckligt länge, kan styrka sin identitet och inte begått allvarliga brott kan bli medborgare. Detta även om kunskapen om samhället är begränsad. Det borde oroa oss. Medborgarskap är inte bara en administrativ formalitet, utan det starkaste bandet mellan individen och staten. Det innebär rösträtt, full tillgång till välfärden och en permanent tillhörighet. Det borde symbolisera ömsesidigt förtroende och gemensamt ansvar – inte reduceras till en ruta att bocka av i ett formulär. Ett samhälle hålls inte samman av papper, utan av gemensamma värderingar. Att tala svenska är viktigt, men det räcker inte. Den som kommer hit måste också dela och respektera de principer som bär vårt samhälle: de demokratiska fri- och rättigheterna, jämställdhet mellan kvinnor och män, rättsstatens grundläggande idéer och individens frihet och ansvar.

Det är dessa värden som skapar tillit – mellan människor och till våra institutioner. Utan dem faller sammanhållningen. Den som inte accepterar detta riskerar att hamna utanför – även med ett svenskt pass i fickan. I flera europeiska länder är detta självklart. I Frankrike ses medborgarskapet som ett kontrakt: vill du bli en del av nationen förväntas du också stå bakom dess grundläggande värderingar. Det är inte exkluderande – det är tydligt. Och det är en tydlighet Sverige saknar. Sverige har i stället tvekat. Av rädsla för att uppfattas som främlingsfientliga har vi gjort kraven otydliga. Resultatet är inte större öppenhet, utan svagare integration och människor som lämnas utan riktning. Det är inte generöst. Det är ansvarslöst. Nu diskuteras skärpta regler och språk- och samhällstester. Det är ett steg i rätt riktning – men det räcker inte om kraven reduceras till prov som kan pluggas in kvällen innan.

Integration handlar inte om rätt svar, utan om verkligt deltagande. Medborgarskap ska förutsätta språk, förståelse för samhället och en vilja att ta ansvar. För medborgarskap måste betyda något. När vi firar nya svenskar ska vi kunna säga att de inte bara finns här på papper, utan är en del av oss. Annars blir ceremonin tom – och Sverige förtjänar mer än symbolik.

Lady France Mulumba Gruppledare - Kristdemokraterna

Lady France Mulumba