Kan du fortfarande minnas en specifik väggfärg, ett gardinmönster eller en tavla från din skoltid? Kanske kommer Torpskolans elever att minnas de mosaikbeklädda pelarna med konstnären Nina Noreskärs konstverk som kommer med en fråga: Finns det väder i rymden?

– Jag ville gärna ha med en fråga eftersom det öppnar upp för samtal och funderingar. Frågan ställdes av min sexåriga son och den fick mig att börja tänka, säger hon.

De många små glansiga fyrkanterna bildar tillsammans mönster som flödar med ljuset. En av pelarna skiftar i rosa, ljusblått och mörkrött, en annan i klarrött, orange och gult – alla med sin egen nyans som ger rummet karaktär.

Det var under höstlovet som mosaiken monterades, med hjälp av bland andra plattsättaren Carl Edman. Totalt pryder verket åtta pelare, placerade vid entrén till matsalen, i det kommande biblioteket och i korridoren på nedervåningen.

– Originalen är gjorda i akvarell. De har nu översatts till mosaik och det är väldigt häftigt att se de ta plats här på skolan och veta att de förmodligen kommer att finnas kvar så länge skolan gör det.

Nina Noreskär är en erfaren konstnär, som bland annat studerat på Konstfack i Stockholm, men att arbeta i mosaik är nytt för henne.

– Det är första gången jag gör mosaik, men det var också en del av uppdragets förutsättningar. Jag har tidigare gjort konstverk för bland annat Växjö kommunhus och Umeå universitet, men det här blev något helt annat.

Frågan som gett verket sitt namn kommer att stå på en skylt i anslutning till pelarna, men konstnären själv tror att de flesta kommer att möta färgerna innan de läser titeln.

– Det är mer en fråga som får vara där, men konsten är fri för tolkning. Man behöver inte ha titeln så synlig, det är ändå färgerna och ljuset som folk kommer att mötas av.

Nina Noreskär beskriver mosaiken som ett måleriskt arbete där ljus, mörker, riktning och kontrast står i centrum.

– Jag tittar på hur det rör sig, hur ljuset faller och hur färgerna möts. Det ligger nära mitt sätt att måla i övrigt.

Hon hoppas att eleverna ska känna att verket blir en naturlig del av deras miljö.

– Framför allt handlar det om att det ska vara något i vardagen. Man går förbi, kanske uppskattar färgerna, kanske bara registrerar dem. Det är fint om det blir något man minns som en del av skolans känsla.

Johanna Roos

johanna.roos@lokalpressen.se