Vinden rör sig genom trädkronorna ovanför Aspen station och stigen kantas av ett hav av vitsippor. Ljudet från motorvägen ligger som ett dovt brus, men fågelkvittret bryter igenom.

Här – på andra sidan E20 från Ica Kvantum – ligger naturreservatet Hulan, där det en gång låg en herrgård som utgjorde centrum för en stor och levande egendom.

– Det är så många som passerar här varje dag utan att ha en aning om vad som har funnits på platsen, säger Andréas Forsberg, ordförande i den ideella föreningen Aspen Stora Bråta kulturmiljöförening.

Söndagen den 26 april samlades minst ett 40-tal personer i naturreservatet för att närvara vid avtäckningen av föreningens första informationstavla. Skylten står efter gångvägen precis intill platsen där Hulans herrgård en gång låg, där endast svaga grundrester i dag vittnar om det som varit. Med trumpetfanfar, tal och mingel i det fina vädret markerades starten på ett större projekt, "Hej till Hulan!", med målet att synliggöra parken.

– Den här skylten är en inbjudan till historien. Vi vill väcka nyfikenhet, få människor att stanna upp och börja föreställa sig hur det såg ut här, säger Forsberg.

Tavlan berättar om en plats som en gång var allt annat än stillsam. Här arbetade mjölkerskor, statare och trädgårdsmästare för att nämna några av alla dem som behövdes. Ladugården rymde ett stort antal djur och markerna sträckte sig ända bort mot Härryda. Under sin storhetstid, från mitten av 1800-talet till mitten av 1900-talet, var Hulan en omfattande lantbruksegendom – mer som ett eget samhälle än en enskild gård.

– Det fanns bland annat förvaltarbostad, kuskbostad, trädgårdsmästarbostad, stora ladugårdar, växthus och stora odlingar. Man producerade både för eget bruk, för de egna arbetarna och för försäljning in till Göteborg. Det var som ett eget litet samhälle här, berättar Andréas Forsberg.

Historien sträcker sig ännu längre tillbaka. Redan på 1500-talet finns dokumentation om bebyggelse på platsen. Men allt förändrades när motorvägen byggdes 1964. Då revs delar av egendomen och några år senare, 1967, brändes herrgårdsbyggnaden ner.

– Det var till stor sorg för många. Det fanns en opinion redan då med Kajsa Bentzel i spetsen som ville bevara huset och göra något av det, men det blev aldrig så.

I dag finns få spår kvar av det som en gång var. Just därför vill föreningen att historien ska leva vidare och bli tillgänglig för nya generationer.

– Tittar man noga kan man fortfarande hitta rester, säger Forsberg och plockar upp en svartfärgad tegelbit från marken där herrgården en gång stod.

Föreningen har i dag omkring 115 medlemmar och har sedan starten arbetat med att samla in fotografier, berättelser och minnen. Materialet ligger till grund för skyltprojektet, som på sikt ska bli en sammanhängande promenadslinga genom reservatet. Kommunarkivet bidrar också i våra efterforskningar.

– Det här är bara början. Vår idé är att väcka en gammal stig till liv och knyta ihop olika historiska platser med fler skyltar. På så sätt kan man inte bara läsa om historien utan också följa den, säger Andréas Forsberg. Vårt arbete med reservatet startade 2022 med stort engagemang från styrelse och medlemmar.

Arbetet sker ideellt men i samverkan med Lerums kommun, länsstyrelsen och Västkuststiftelsen. Under flera år har föreningen också organiserat arbetsdagar för att sköta delar av området.

– Vi vill att det här ska vara en levande plats. Inte bara något man passerar, utan en plats där människor möts i alla åldrar, upptäcker och kanske känner en koppling bakåt i tiden, säger han.

Johanna Roos

johanna.roos@lokalpressen.se