Det var Ulla-Carin Moberg, sekreterare i Kåhögs byalag och "påskbrasa-general", som höll i trådarna. Som vanligt samlades byborna i stora skaror, även om kylan tycktes hålla några hemma.

– Vi var ändå runt 200 personer. Det är något magiskt med elden, säger Ulla-Carin Moberg. Brasan brann perfekt – hög, varm och vacker. Folk hade lagt rätt sorts ris i år, inga stora stockar som vid något tidigare tillfälle.

Men årets brasa bjöd på något extra. Den danske konstnären Sebastian Lavin, 29 år och keramiker under sista terminen på Valand, valde att utnyttja den tusengradiga elden till att bränna keramik på ett ovanligt sätt.

– Att skapa keramik kräver mycket energi, men resultatet kan bli evigt om det skapas med omsorg. Brasans ojämna temperaturer ger effekter som inte går att få fram i en vanlig el- eller gasugn, berättar Sebastian Lavin.

Under brasan lade han in ett tiotal keramikföremål – ett nattligt experiment som gav blandade resultat, men ändå inspiration till vidare arbete.

– Jag kommer att bränna dem igen för bästa resultat. Men askan från brasan ska jag spara till att skapa en egen glasyr – en slags “Kåhögsglasyr”. Den kommer jag använda vid nästa års bränning. På så vis lever traditionen vidare även i mitt konstnärskap.

Bakom själva arrangemanget står Kåhögs byalag. Arbetet med brasan är ett kollektivt projekt där byborna lägger ut sitt ris, en lastbil hämtar det, och sedan tänds brasan av Mikael Wahlgren – som är braständare varje år.

– Han har till och med hjälm! säger Ulla-Carin med ett skratt.

Under natten vakar ett gäng brandvakter över glöden. I år var de fem–sex personer som turades om i pass på en till tre timmar.

– Att sitta där är något alldeles särskilt. Elden är levande, nästan som ett väsen. Det blir en stark känsla av samhörighet, nästan något ursprungligt, säger Ulla-Carin. Man sitter där i mörkret, ser glöden falna och månen lysa. Det är något djupt mänskligt i det.

För några år sedan satt hon själv flera timmar vid brasan och ville knappt bli avlöst.

– Det kändes som “det här är min brasa”, skrattar hon.

Påskbrasor blir allt mer sällsynta, men i Kåhög lever traditionen starkt. Redan nu har några anmält sig till nästa års eldvaktspass.

– Vi har bra rutiner, och det blir enklare att arrangera för varje år. Och det betyder mycket för byn. Det är folk som kommer från en bit bort, från Alingsås och andra orter, bara för att få vara med.

Med Kåhögsbrasan förenas gammal folktradition med modern konst och byalag-gemenskap, något man hoppas kommer fortsätta länge.

– Så länge vi kan, kommer vi att hålla traditionen levande, säger påskbrasa-generalen med stolthet i rösten.

Denny Bågenholm

denny.bagenholm@lokalpressen.se