Alla hjältar bär inte mantel som Frodo. För när Lokalpressen träffar Riders of Rohan på Fyrens Ölkafé i Majorna en onsdag eftermiddag har Tim Andersson just anlänt med tåg från en spelning i Wien – med alla instrument i släp. Bandmedlemmarna och systrarna Stickan Jensen och Lisa Jensen behövde däremot komma hem snabbare och flög hem till Göteborg.

– Att bara vara tre har sina fördelar, det blir lättare att få ihop allt, konstaterar trion med kaffe- och tekopparna framför sig vid ett av kaféborden i källaren.

Ur högtalarna strömmar musik. Kunder går in tomhänta och kommer ut med vinylskivor och ”bandmerch” från Bengans skivbutik som ligger bredvid. Samtalet inleds kring det senaste giget och hur allt började.

– Vi spelade på en queer heavy metal-festival i Österrike. Det var kul och vi blev väl mottagna, sånt vet man aldrig när man åker utomlands, säger gitarristen Stickan.

Bredvid i soffan sitter trummisen Lisa. Det var de två som bildade Riders of Rohan 2017. Men de hade knappt hunnit trycka på startknappen innan basisten och sångaren Tim anmälde sig frivilligt till sällskapet.

Deras allra första låt är talande för vilken väg bandet sedan tog. Den heter Shadowfax vilket även är namnet på Gandalfs häst i ”Sagan om ringen”.

Rockmusiken och nörderiet förenar dem. J.R.R. Tolkiens verk har funnits med dem långt före Peter Jacksons blockbuster-filmer släpptes. Tim minns att hans föräldrar läste högt ur ”Sagan om ringen" för honom som nioåring och alla i trion lyssnade även på Sveriges Radios radioteater från 90-talet med Krister Henriksson som Frodo och Peter Harryson som Sam.

– Vi såg även Ralph Bakshis gamla ”Sagan om ringen”-film. Den var ju tecknad och då trodde vår mamma att det var en barnfilm, haha. Men den var på tok för läskig egentligen, säger Lisa och fortsätter:

– Vi snodde faktiskt Riders of Rohan-konceptet från den filmen. För de är så satans jävla snygga där. De använder live-action och riktiga personer som spelar ryttarna från Rohan. De har kortbyxor, långt hår och hårband. De ser ut som hårdrockare vilket var det coolaste som fanns när man var yngre.

Tim är förvånad att det bandnamnet inte redan var upptaget.

– Typ alla andra Tolkien-grejer har blivit bandnamn. Det finns ett landskap som heter Minhiriath i Midgård som är känt för att det sjönk i havet och även drabbades av pest 3 000 år innan ”Sagan om ringen” utspelar sig. Det finns typ en liten notering om det bland alla böcker och så har det blivit ett bandnamn, berättar Tim som ganska snart beskrivs av de övriga som den mest nördige i bandet – och den som kommer ihåg mest detaljer från böckerna.

Inspirationen till låtarna hämtas främst från ”Sagan om ringen” och även lite ”Silmarillion” och några andra Tolkien-verk. Dock är sagan ”The Hobbit” fortfarande ett oskrivet blad i repertoaren.

– Men vi får jobba fram en Smaug-låt, tänker jag. Det hade varit fett, man måste ju ha en draklåt, säger Stickan.

– En Gollum-låt vore coolt också om det gick att få till, säger Tim och det börjar glittra i ögonen.

Lokalpressens idé att skriva en hel låt på något av alvspråken tänder de dock inte riktigt till på. Möjligen att någon enstaka rad kan slängas in på quenya eller sindarin. Tim är för övrigt den som skriver de allra flesta texter – men i samråd med övriga så att det inte blir fånigt eller humoristiskt.

– Den gränsen är man och nosar på då och då. Att det är hal is man är ute på. Det är nog också jag som skulle ha mest problem med det ifall vi skulle dra det för långt, säger Lisa som inte vill kliva in i ett power metal-fack med utklädnader á la latexmasker och stridsmunderingar.

Alvöron, rustning eller trollkarlshatt är alltså inte aktuellt som scenkläder för trion som inte heller längtar efter att göra en spelning på ComicCon. Cosplay är något för andra men inte för Riders of Rohan.

– Det här är inget plojband, säger Tim och Lisa tar snabbt vid:

– Det ligger kärlek, tanke och extremt mycket arbete bakom och jag tar det här bandet på största möjliga allvar. Hade någon förlöjligat oss och trott att vi bara var ett skämtband hade jag blivit råförbannad, säger Lisa.

– Nej precis, man vill inte bli sedd som nåt jäkla Midgårds-Mora Träsk som håller på med trams, säger Stickan.

Att texterna följer kanon och är respektfulla är viktigt. De må handla om långa resor på farliga vägar, kampen mot ondskan och fältslag – men innehållet är långt ifrån endimensionellt. För trion tar under intervjun upp fascism, Elon Musk, vikten av att inte förhärliga krig samt att de gillar att problematisera och sätta händelser från den påhittade världen i ett nytt perspektiv som kan passa in i verkligheten.

– I grunden är vi bara tre random nördar i Göteborg som spelar äventyrsrock, men vi har en ändå en liten plattform och då vill vi inte bara sjunga om vad som helst, säger Tim.

Kärlek, dödlighet, kamratskap, en smula diskbänksrealism och arbetarrörelsen är teman som sångerna handlar om.

– Låten ”A land of our own” har ett orch-perspektiv. Om att de slavar för en arbetsköpare och undrar varför det är så dåligt betalt. Man kan se den som ett frö till orchernas fackliga kamp, säger Stickan.

På frågan vilket musikfack de tillhör vill gitarristen kalla deras musik för gubbrock. Tim håller med till viss del om genrevalet – men inte Lisa.

– Är det inte bara vanlig hederlig rock eller hårdrock? argumenterar hon.

– Äventyrsrock får det bli i så fall, skrattar Tim.

– Precis. Vad förenar Inepsy, Neil Young och Thin Lizzy? Jo, äventyrsrock, summerar Stickan.

– Det som är bra med att hitta på sin egen genre är att man får bestämma vad den innehåller, fortsätter Tim.

Vilka är de viktiga komponenterna i äventyrsrock?

– Hjältegitarr! Det måste finnas på några av låtarna, säger Stickan snabbt. Nånting jag också gillar med vårt band är att alla tre är med och sjunger, men inte bara leadsång utan jag räknar även in bakgrundssång och att det blir lite ”call and response”. Det är något vi får fin feedback på.

– Och att det blir en sorts historieberättande i sången. Inte bara här kommer en vers och här kommer en cool refräng fram och tillbaka utan lite mer som ett grekiskt drama i låtarna, säger Lisa.

– Sen skulle jag vilja säga att en ingrediens är rockmusikal, säger Tim.

– Då säger jag rockopera för jag är mer opera än musikal, hojtar Stickan.

– Vad som också är bra är att man kan aldrig lista ut hur nästa sång på albumen kommer att låta, för de låter ofta helt annorlunda. För även om kapitel tre i ”Sagan om ringen” är väldigt bra så vill man inte läsa bara det kapitlet hela tiden… Det behövs något annat som gör att det blir spännande, säger Tim.

Vad tror ni att Tolkien hade tyckt om att lyssna på Riders of Rohan?

– Han hade hatat det, säger alla i mun på varandra och skrattar.

– Tolkien känns ju rätt ålderdomlig så elförstärkt musik tror jag skulle gå bort för honom, säger Tim.

– Han gillade nog mer Puccini och italiensk opera, spekulerar Stickan.

– Eller pubmusik, säger Lisa.

– Ja, om vi spelat lugn engelsk folkmusik hade vi nog gått hem hos honom bättre, säger Tim.

J.R.R. Tolkien gick bort 1973 och skulle ha varit 133 år om han befunnit sig på Skeppet GBG i Majorna den 13 december när Riders of Rohan gör sin nästa spelning. Det blir deras blott nionde spelning i år varav den andra i Sverige.

– Det är i och för sig ganska mycket för oss, haha. Ifjol gjorde vi knappt en enda spelning, säger Lisa.

– Jag gillar Skeppet och det ska bli kul som fan att spela här hemma, jag har aldrig spelat där innan heller, säger Stickan.

Den som vill se och höra äventyrsrockbandet live får dock passa på.

– Det blir nog inte många spelningar nästa år, för då ska vi fokusera på att göra ett nytt album, säger Lisa.

TILLÄGG: Under torsdagen meddelade bandet på sin Facebook-sida att lördagens spelning är inställd på grund av sjukdom.

Länk till artikeln i tidningsversion: LP Sydväst

Jonas Bengtsson

jonas.bengtsson@lokalpressen.se