Sömnsvultna människor vänder sig i sänghalmen, slänger en blick på klockan och somnar om. De slumrar i soluppgången till vårens vackraste fågelkvitter och rådjurens knaprande i rosenrabatterna. Hela kosmos vibrerar av välförtjänta bonussnarkningar.

Och det är då som någonting otäckt kommer skramlande och gnisslande genom gryningsfriden. Lånesläpsfarsorna! I en välkoordinerad attack flyger vi in under radarn och mattbombar vår omgivning med buller och bång. Vi är skoningslösa. Nu ska det vårstädas och vi tar inga fångar.

Söndagsförmiddagar i maj kan vara rena julafton för ilandsbeteendevetenskapen. För visst är röjning med släpvagn en medryckande massrörelse? Även vi som brukar skrävla med att vi dissar flocken hamnar i dess heta nav. Som Clark Kent i telefonkiosken förvandlas skrivbordskillar till grovknegare i byggkeps och arbetshandskar. Bakom kristallpolerade familjekryssare hängs flakmonster på hjul som ingen innerst inne vill köra omkring med.

Det stånkas och svärs över trassliga spännband och stödhjul som krånglar. Kärvande flaklås och buckliga lämmar spräcker knogar och färgar fingernaglar blå. På garageuppfarterna ställs affektionsvärde mot sterilstädad minimalism. Det grälas om vad som ska slängas och sparas. Desperata familjemedlemmar i alla åldrar gömmer ägodelar för varandra. Vad lönar sig i tid och pengar att reparera? Svaret beror uteslutande på vem du frågar.

Till slut tar plåtkonvojen form och rullar som ett humorbefriat karnevalståg mot återvinningscentralen. Därinne hade vi med en gnutta självinsikt kunnat åtnjuta både förbrödring och gemenskap. Vi är ju alla lika frustrerade, stressade och usla på att manövrera släpvagnar på trånga ytor. Men när bommen faller igen bakom oss blir containerkorridorens spelregler en sötsur överlevnadskamp. Vi ser oss själva i varandra, provoceras av spegelbilden och förvandlas till tjurskallar som vägrar att samarbeta. För stunden blir svenskheten överraskande kontinental. Vi tutar, rullar med ögonen och slår ut med armarna.

Inget går särskilt smidigt när alla är i vägen för alla. Föraren som blockerar containern för metall är försvunnen med en trasig gamingstol bakåt i ledet. Någon lyfter ett gammalt pingisbord över kylaren på en blankpolerad Merca. Framför containern för impregnerat trä står bil och släp i en rätvinklig formation och blockerar all passering. Dess förare knuffar ett kylskåp framför sig tills han kolliderar med mannen med gamingstolen. Det tar en evighet för trädgårdsavfallspappan att sopa av sitt släp medan hans barn slåss allt vildare i baksätet. Och vem törs konfrontera den mystiska figuren som dumpar igentejpade sopsäckar fyllda med Happy meal-leksaker, Nerf-pistoler och DVD-filmer? Inget stoppar en pappa som misslyckats med fem bakluckeloppisar i Slottsskogen.

På hemvägen vet vi allihop att varje röjningsprojekt slutar i ett nytt. Utrensningslyckan och köpkicken är tvillingsyskon och båda lika kortlivade. Samtidigt är städambitionen grönmärkt, oundviklig och i högsta grad livsnödvändig. Men nästa gång som en Voyagerfarkost med en golden record skjuts ut i universum borde NASA bifoga ett foto på en svensk man i en bil med reklamprytt gratissläp. Då lär utomjordingar i fjärran galaxer få mer än tillräckligt att samtala om för en lång tid framöver.

David Hultén

Gästkrönikör, lånesläpsgubbe, Hovåsbo

David Hultén

redaktionen@lokalpressen.se