När Göteborg grundades 1621, ville Gustaf II Adolf, att lag och ordning skulle råda i den nya staden. Han bestämde, att de fyra socknarna i Sävedals härad skulle utrusta stadssoldater, som skulle tjänstgöra i Göteborg, sköta bevakningen och upprätthålla ordningen bland alla berusade slagskämpar.

Landvetter ställde upp 14 soldater, Härryda 10, Partille 16 och Örgryte 4. Detta gör allt som allt 44 soldater, men ibland var de 48. Soldaterna hade ett torp att bo på inom hemsocknen. Avkastningen av torpet var samtidigt en del av lönen. Soldaterna tjänstgjorde varannan månad i Göteborg, och varannan månad var de hemma i Landvetter på sitt torp.

Eva von Brömsen och Tommy Jansson berättade sakkunnigt och medryckande om dessa stadssoldater. De hade forskat i ämnet och kunde lägga fram många uppgifter, som var nya för åhörarna.
Föreningens ordförande Linda Wannheden hade glädjen att hälsa en stor församling välkommen. Salen var som sagt fullsatt. 

Stadsvaktskompaniet slutade visserligen att tjänstgöra redan 1889, men under sina 270 år hade soldaterna gjort många avtryck i Landvetters historia. Inte minst hade de efterlämnat många barn, som i sin tur hade efterlämnat många barn. De flesta invånare med rötterna i gamla Landvetter har en eller flera stadssoldater i släkten. Frågan är inte, om två gamla Landvetterbor är släkt med varandra, utan snarare hur de är släkt med varandra, sade Eva von Brömsen träffande.

Hon och Tommy Jansson är förresten släkt med varandra. Han är son till en av hennes sysslingar. Mycket vanligt var, att de män, som blev stadssoldater, kom inflyttande från andra socknar. I vissa fall finns torpen och gårdarna kvar. Eller så fanns de åtminstone kvar i mannaminne.

Många i publiken redogjorde för sina släktskapsförhållanden och för gamla gårdar. En av stadssoldaterna bör ha bott i Skoltorpet, där vi befann oss denna kväll. Torpet var dock på hans tid mindre och lägre. Tommy Jansson berättade om det gamla Göteborg och stadssoldaternas tjänstgöring där. På morgonen skulle de öppna stadens portar och sedan hålla vakt här och på andra ställen. De skulle ta hand om berusade slagskämpar och i förefallande fall tjuvar och andra skurkar.

Soldaterna kallades skämtsamt för korvar. På Gustav Adolfs Torg fanns på den gamla tiden en högvaktsbyggnad, som var korvarnas högkvarter. De har även varit förlagda i Göteborgs rådhus. Hemma i Landvetter hade de sina torp, eller åtminstone skulle de ha torpställen där. Bönderna fuskade och uppfyllde inte alltid sina förpliktelser. Knekten kunde på detta sätt bli utan både mark och stuga. Gustaf III startade dock en genomgång på landsbygden. Rotehållarna tillhölls att rusta upp torpen och i förefallande fall även ge soldaterna tillräckligt mycket mark, berättade Eva von Brömssen.

Stadssoldaterna har alltså på många sätt gått till historien, men de har även gått till litteraturhistorien. Christina Hall (1749-1825), som var värdinna i Hallska palatset i Göteborg och i herrgården Gunnebo i Mölndal, skrev ner visor i en visbok. En av visorna handlar om korvarna och deras vedermödor och förtretligheter. Jag överlämnade ett exemplar av boken ”Christina Hall: vänskapens och livsglädjens värdinna” till hembygdsföreningens bibliotek och sjöng på begäran denna visa som avslutning. Det finns alltså många anledningar att minnas stadssoldaterna från Landvetter och de andra socknarna i Sävedals härad.

Lars Gahrn

redaktionen@lokalpressen.se