Musikerna fyllde koret till trängsel, ty de var många. Man har lyckats värva flera trevliga ungdomar, både flickor och pojkar. Föryngringen har tagit flera steg framåt.

När Magnus Stranne skulle förflytta sig från dirigentpulpeten ner till flygeln, måste han åla sig fram mellan yngre och äldre musiker, stolar, instrument och notställ. När han lyckades komma fram utan att dra omkull något notställ, fick han en applåd av publiken, som denna kväll var ovanligt talrik och fyllde de främre bänkkvarteren. Även de bakre var välfyllda, men här fanns några lediga platser. Stranne och Christina Lundin turades om som dirigenter. Peter Olovsson gled diskret runt i kyrkan och fotograferade.

Från Landvetter-Härryda pastorat var komminister Jörgen Magnusson, själv gammal blåsmusiker från Jonsereds musikkår, med för att hälsa alla välkomna och ge oss några ord på vägen. Han lyfte fram änglakörens ord från den första julnatten:

”Ära vare Gud i höjden och frid på jorden”.

I vår tid behöver vi bättre än någonsin julfriden. Jörgen Magnusson tackade för att ”det finns mer än evangelietexten”, nämligen musiken, som kan lyfta fram evangeliernas budskap. Han önskade alla ”en riktigt välsignad adventstid” och läste välsignelsen över oss alla.

Vad fick vi då höra? Påfallande är den anglosachsiska, framför allt amerikanska, populärmusikens starka ställning i julmusiken. Konserten inleddes med Westminster Carol och avslutades med All through the night. Däremellan kom Entracte av Philip Sparke, When you wish upon a star, White Christmas, A child is born och A fireside Christmas.

Sistnämnda stycke, alltså A Fireside Christmas, är ett medley, arrangerat av Sammy Nestico. Det innehåller inte färre än fem amerikanska julmelodier: Winter Wonderland, I’ll be home for Christmas, The Christmas Song, Frosty the Snowman och Rudolph, the Red-Nosed Reindeer. Med sina smekande, ibland lekfulla och ibland smäktande melodier har den amerikanska populärmusiken fått ett starkt genomslag i vårt julfirande. Amerikanerna vet hur populärmusik skall låta.

Svensk musik hamnade i klar minoritet: Epilog ur En vintersaga av Lars-Erik Larsson, Karl-Bertil Jonssons jul av Gunnar Svensson och Betlehems stjärna av Ivar Widéen. Några av orkesterns musiker framträdde som solister: Ulf Ripa på euphonium i Westminster Carol, Monica Ahlberg på altsax i White Christmas, Pelle Söderberg på barytonsax i Karl-Bertil Jonssons jul och Roy Ljungqvist på trumpet i A Child is born.

Mölnlycke blåsorkester gjorde som vanligt ett starkt intryck med sin skicklighet. Julkonserten gav en försmak av julen.

Lars Gahrn

redaktionen@lokalpressen.se