Till vardags driver Stefan Husu företaget Utsidan Skog & Trädgård i Floda. Han fäller träd, beskär kronor och klättrar dit där andra helst stannar kvar på marken.

Men sedan drygt tio år tillbaka har den lokale arboristen också ett annat, minst lika viktigt uppdrag: att rädda katter som klättrat upp i träd – och inte begriper hur de ska ta sig ner.

– Det började med att någon skrev i en Facebookgrupp att det var en katt som behövde hjälp. Sedan hörde fler av sig och då skapade jag en sida, berättar han.

Ryktet spred sig snabbt och både djurambulansen och kattägare började ringa.

Hur är det då med brandkåren – den klassiska livlinan när katten tagit sig vatten över huvudet? Verkligheten visar sig vara en annan.

– Chansen är väldigt liten att de kan komma, och det kostar mycket pengar att skicka ut en bil. Har man extrem tur och de är i närheten och kan se det som en övning, då kanske. Men annars nej.

I stället hamnar många samtal hos Stefan. Totalt uppskattar han att det rör sig om mellan tio och femton katter per år.

– Det är nästan alltid träd, även om jag någon enstaka gång varit uppe på ett tak.

Paradoxalt nog beskriver han sig själv som mer hundmänniska i grunden – åtminstone fram tills nyligen.

– Om ett par veckor blir jag kanske en riktig kattmänniska. Då får vi en kattunge hemma.

Vid en katträddning gäller det att vara både metodisk och lyhörd.

– Det första jag gör är att ställa frågor till ägaren: hur länge katten suttit i trädet, hur gammal den är och hur den brukar reagera på främlingar.

Därefter ber han matte och husse att vara tysta och låta honom sköta ”kattsnacket”.

– Man lär sig mer och mer att läsa av katten och hur man ska närma sig den.

Med rep, sele, håv och mer avancerad klätterutrustning tar han sig upp i trädet. Med sig har han också en stor väska som snabbt går att stänga när katten väl är infångad.

– Ibland går det på tio minuter. Ibland har jag suttit en timme i duggregn. Det händer faktiskt ganska ofta att de inte alls vill komma ner, utan börjar fräsa och klösa när man närmar sig. Jag har till och med blivit kissad på. Lite otacksamt kan man tycka, säger Stefan med ett skratt.

Ibland flyr katterna ännu högre upp, klänger längst ut på tunna grenar och tvingar fram snabba beslut.

– Det är mycket cirkus och man improviserar hela tiden.

Belöningen kommer när katten väl står på trygg mark igen.

– Ofta gråter ägarna av glädje när de äntligen får tillbaka sin katt. Då känns det väldigt meningsfullt – och jag tjoar rätt högt själv ibland.

Vissa uppdrag sätter sig djupare än andra. Som katten som mitt i varmaste juni suttit tre dagar, nästan trettio meter upp.

– Kajorna och korparna cirkulerade runt trädet och katten var rejält uttorkad. Den använde sina sista krafter till att klösa mig när jag kom upp, och föll sedan tio–femton meter ner innan den kröp ihop på en gren.

När Stefan märkte att andningen blev allt svagare tog han till drastiska åtgärder.

– Då band jag ett rep i grenen och sågade av den, så katten landade rakt i famnen på sin ägare. Det var lite spektakulärt.

Varje katträddning är ett litet äventyr i sig. För Stefan Husu handlar det också om att utmana sig själv.

– Det är kul att klättra och hitta lösningar. Och så är människor så otroligt tacksamma när man kommer och hjälper till.

Johanna Roos

johanna.roos@lokalpressen.se