När vårmarknaderna i Gråbo och Floda arrangeras nästa helg finns ett nytt inslag bland knallarna. På borden ligger färgglada dinosaurier, små terrarium och rörliga figurer – alla skapade i plast, lager för lager, i ett attefallshus i Stenkullen.

– Man är fortfarande imponerad varje gång. Du tar en tråd på en rulle och i slutändan blir det någonting helt annat, säger Lasse Kristensen.

Han har hållit på med 3D-print i drygt ett och ett halvt år. Dessförinnan har han testat sig fram genom en rad olika hobbyprojekt för att fördriva tiden mellan nattskiften på Göteborgs spårvägar – allt från att tillverka skäggvax till betonggjutning och skulptering i resin, en sorts genomskinlig plast.

– Jag har gjort lite allt möjligt. När jag flyttade hit hade jag mycket fritid och behövde något att fylla dagarna med. Till slut fastnade jag för det här, säger han.

Intresset väcktes under ett besök hos en vän som skaffat en 3D-skrivare. Det skulle bli startskottet för hans nya stora intresse.

Tekniken bakom är relativt enkel i teorin: en plasttråd matas in i en maskin, smälts och byggs upp i tunna lager utifrån en digital modell. I praktiken krävs dock både tålamod och precision.

– Mycket kan hända på vägen. Det kan ta flera dagar att skriva ut något, och går det fel de sista timmarna är det bara att kasta allt. Det har hänt mer än en gång, säger Lasse.

Själva modellerna köper han ofta som digitala filer från designers, främst i USA. Genom att betala för en licens får han rätt att skriva ut och sälja figurerna.

– Det är viktigt att det går rätt till. Jag tycker inte om när någon tar andras grejer, så jag köper licenser för det jag säljer, säger han.

Sedan anpassar han färger och storlek innan utskriften startar. Resultatet varierar från små figurer till betydligt större experiment.

– Ibland vill man bara testa gränserna. Hur stort kan det bli? Nu funderar jag på att göra en T-rex i 500 procent. Det handlar mycket om att se vad som är möjligt.

Produktionen sker i ett attefallshus på tomten, där flera skrivare står och arbetar. Rullarna med plasttråd – filament – byts beroende på färg och material, och varje ny färg kräver en egen rulle.

– Det blir många rullar till slut, och det är där kostnaden ligger. Maskinen är en engångskostnad, sedan är det materialet som kostar.

På senare tid har han börjat sälja sina alster på marknader, främst för att det är roligt.

– Man träffar mycket folk och ser vad som går hem. Dinosaurier är absolut populärast. Det är allt från små barn till äldre som köper, säger Lasse.

Inför nästa helg laddar han nu upp med nya figurer. Lördagen den 25 april står han på Gråbo vårmarknad, och söndagen den 26 april i Floda.

– Man vet aldrig vad som säljer. Ena gången går allt på fem minuter, nästa gång är det något helt annat folk vill ha.

3D-print har på kort tid gått från en dyr och avancerad teknik till något allt fler kan ha hemma. I dag går det att köpa en skrivare för några tusenlappar, samtidigt som utbudet av modeller växer snabbt.

– Det dyker upp nya saker hela tiden. Det tar aldrig slut. Det är det som är både kul och lite skrämmande – att det faktiskt bara är fantasin som sätter gränserna, säger Lasse Kristensen.

Och där, i gränslandet mellan teknik och kreativitet, har han hittat sin senaste – och kanske mest långvariga – hobby.

– Så länge det finns nya grejer att testa kommer jag nog fortsätta. Det är det som driver det hela.

Johanna Roos

johanna.roos@lokalpressen.se