Under året har Lantbrukarnas Riksförbund i Alingsås sträckt ut en hand för en bättre dialog med kommunens miljökontor. Enligt ett pressmeddelande från LRF Väst, har det tidigare samarbetet väckt irritation bland lantbrukarna.

Per-Arvid Karlsson, ordförande i LRF Alingsås, beskriver situationen:

– Relationen var ganska knackig och flera av våra medlemmar i kommunen upplevde att man såg på lantbrukare som någon slags miljöbovar. Vi kände därför att vi behövde träffa miljökontoret för att diskutera läget.

När en broschyr om övergödning i vattendrag delades ut fick lantbrukarna nog och satte ner foten.

– I den lades i princip all skuld för övergödningen av våra vattendrag på lantbruket. Då drog vi i nödbromsen och påpekade hur gödsel hanteras i dagens moderna lantbruk, hur kommunens egna bräddningar påverkar vattendrag och så vidare, fortsätter Karlsson.

Efter böndernas påtryckningar ändrades broschyren, och dialogen förbättrades. Därefter har parterna haft flera möten som Karlsson beskriver som positiva:

– Miljökontoret har varit lyhörda, samarbetsvilliga och bemött oss mycket bra. Vi har också märkt att flera av tjänstemännen varit intresserade av att uppdatera sin bild av lantbruket.

I slutet av september deltog Lokalpressen vid ett möte mellan LRF Alingsås och kommunens miljöenhet. Jenny Leonardsson, chef för miljöenheten i Alingsås kommun, kan förstå lantbrukarnas frustration:

– Jag tror att vi alla förstår att det kan kännas känsligt när vi kommer och gör tillsyn på någons livsstil eller verksamhet. Men vi är inte där för att sätta dit någon, utan för att vi vill hjälpas åt. Hur kan vi uppnå lagkrav och samtidigt bidra till en renare miljö?

Stämningen efter mötet är beslutsam. En stor del av diskussionen handlade om övergödningen i Mellbyån och i Anten. Där kunde lantbrukarna visa hur deras verksamhet moderniserats, bland annat genom teknik som gör det möjligt att exakt styra var på åkrarna gödsel sprids.

– Idag kan lantbruket precisera odlingen på ett helt annat sätt än för bara 5–10 år sedan. Vi tycker att lantbruket har gjort en otrolig teknikresa, och både genom tillsyn och egna initiativ har vi minskat näringsläckaget, säger Kajsa Edblom, regionalt sakkunnig inom LRF Väst, och fortsätter:

– Vi vill bredda synsättet på vem som påverkar. Lite slarvigt har det blivit så att många tror att övergödningen enbart är lantbrukets fel. Där har många bönder tröttnat. Alla som släpper ut i ett vattendrag påverkar vattenkvaliteten.

Lantbrukare i Bjärke har länge varit medvetna om problematiken. Genom åren har flera insatser gjorts, till exempel skyddszoner med gräsremsor som buffrar mot näringsläckage.

– Vi ska inte sprida vare sig kemikalier eller växtnäring direkt mot vattendragen. Det har vi jobbat med länge, säger Erik Sundell, spannmålsbonde i Bjärke.

Sundell vill också lyfta oron över övriga samhällets påverkan på vattenkvaliteten. Framför allt pekar han och hans kollegor på reningsverket i Sollebrunn:

– En dag när det luktade märkligt därifrån tog vi två flaskor och fyllde den ena uppströms och den andra nedströms. Provet från nedströms såg ut så här i botten – och det är precis det vi ser i sjön, säger Sundell och visar upp en flaska med grönt sediment i botten.

Han fortsätter:

– Vi skulle vilja ha konkreta siffror. Hur stor är vår del och vad kan vi göra ytterligare? Det är inte så att vi vill slå oss till ro, men vi har gjort väldigt mycket under lång tid – både tvingade och frivilliga åtgärder. Skulle vi ta ännu ett steg nu blir det mycket kostsamt, och det har vi inte råd med i våra lantbruksföretag.

Framåt vill lantbrukarna även inleda en dialog med kommunens VA-enhet. Jenny Leonardsson betonar samtidigt att många delar måste samverka för att komma till rätta med problemen:

– Vi har vår tillsynsdel, men den är bara en liten del av helheten. Vi kan göra tillsyn på de verksamheter som släpper ut – lantbruk, enskilda avlopp och reningsverk. Sedan behöver åtgärder också genomföras, och då involveras även andra delar i kommunen, säger hon.

Matilda Falk

matilda.falk@lokalpressen.se