Den 13 november gick ridån upp för "Abrahams barn". Monologen, skapad av den norske skådespelaren Svein Tindberg, handlar om Abraham – den gemensamma centralgestalten för judendom, kristendom och islam – och om religionernas gemensamma rötter. I Norge har pjäsen spelats över 300 gånger. Nu är det alltså Johan Grys tur att tolka texten – både som regissör och ensam på scen.

– Jag såg Jacob Eklunds version för drygt tio år sedan, och redan då tänkte jag att ”det där vill jag göra någon gång”. Det som lockar mig är att den tar upp frågor som jag ständigt pysslar med själv – de existentiella frågorna, filosofi och religion. Jag är själv inte troende, men den typen av frågor finns ju där hela tiden, säger Johan.

I pjäsen får publiken följa Abrahams vandring från staden Ur i Mesopotamien, genom tusentals år av religiös utveckling och konflikter, till vår egen samtid. Trots de tunga ämnena är föreställningen långt ifrån dyster.

– Det finns mycket humor i den. Svein Tindberg gjorde resor till Jerusalem när han skrev pjäsen, och där mötte han rabbiner, mattförsäljare och guider – möten som är både dråpliga och insiktsfulla. Jag berättar det som om det vore mina egna upplevelser, säger Johan.

Han beskriver monologen som både folkbildning och försoning:

– Jag stod mellan att bli lärare eller skådespelare, och undervisar även på scenskolan. Så jag har väl alltid velat bilda folk, säger han med ett skratt. Till viss del är det en historielektion, men jag tror faktiskt att teatern kan ha en försonande effekt också.

Han fortsätter:

– Vi lever i en tid där krafterna som betonar polarisering och motsättningar är starka. Då behövs berättelser som pratar om något annat. Den här pjäsen visar på likheter, inte bara skillnader. Det tycker jag är viktigt i en splittrad värld.

Förutom "Abrahams barn" medverkar han också i "Måsen" av Tjechov, som fått strålande recensioner, och snart börjar repetitionerna inför en ny brittisk pjäs som har premiär i januari. Många minns honom dock från tiden då han syntes flitigt i tv, i serier som "Vita lögner", "Hem till byn" och "Kommissarie Winter".

– Ja, det var ju ett tag sedan jag syntes i rutan. Jag hade gärna gjort mer film och tv, men det där med vilka som får roller går lite i trender. Jag får kanske vänta tills jag blir tio år äldre och får spela gammal farbror, skrattar han.

Men trots saknaden efter kameran är det teatern som ligger honom närmast hjärtat.

– Teatern är min grund, och det är det jag brinner för, säger han.

Efter många år på Göteborgs stadsteater har Johan och familjen sin fasta punkt i Rävlanda.

– Jag växte upp där under skolåren och vi har bott där sedan 90-talet. Det var lite slumpen att det blev just där – huset vi hade råd med råkade ligga i Rävlanda. Men vi trivs väldigt bra.

"Abrahams barn" spelas på Lilla Scenen till och med den 3 januari, men kan komma att återvända längre fram.

– Vi får se om det blir till våren eller till hösten. Men jag hoppas verkligen att fler får uppleva den.

Hanna Uhlin

hanna.uhlin@lokalpressen.se