1992 startade Hans Hatwig ”En ding ding värld”. Den svenska skämttidningen innehöll artiklar och bilder om alla möjliga och omöjliga händelser och personer. Allt från att en vulkan sprutade guld till att utomjordingar hjälpte Columbus att hitta rätt väg till Amerika. År 2000 gick tidningen i graven – under årens lopp har den sedan dess uppnått kultstatus och avhandlats i diverse populärkulturella poddar och artiklar.

Men efter över två decennier på tidningskyrkogården har konceptet nu väckts till liv genom ”Ett ding ding Göteborg” som hittills utkommit med två nummer. Det senaste släpptes tidigare i år.

– Det hela började väl 2018 för oss när jag och en annan i gänget pratade om hur knäppt det var med alla fake news som cirkulerade. Och vi pratade även om alla skrönor som finns i stan med de här guidade turerna som berättar om var olika mord ägt rum och att man kan gå ner i Göteborgs katakomber. Vi blev sugna på att dra lite valser på ett humoristiskt sätt och blev inspirerade av tidningen ”En ding ding värld” som gjorde precis det för länge sedan, berättar Kai Fallmucht som är iklädd ett hundhuvud vid fotograferingen då han likt övriga i konstkollektivet vill hålla sin identitet hemlig.

Mer om det längre fram. För först ska Kai, som är en pseudonym, bland annat berätta om sin favoritartikel från när han i tonåren började läsa ”En ding ding värld”.

– Jag minns en klassisk artikel om en backhoppare som var alkoholist och blev lämnad av sin fru efter att han brutit båda benen. När han skulle göra comebackhoppet krockade han med en helikopter. Det var många såna historier om folk som hade otur och till exempel förolyckades samma dag de skulle gifta sig och sånt.

”Kai” berättar vidare att berättelserna var otroliga men ändå så fascinerande att man inte riktigt visste vad som var sant eller falskt.

– Jag trodde kanske inte på alla vampyrberättelser. Men mycket trodde man på, som spöken och sånt. Det gick ett rykte också om att alla svartvita artiklar var falska, men sen när hela tidningen blev i färg visste man inte vad man skulle tro på.

Grundidén var att koppla ihop

det hela med Göteborgshumorn och på så sätt få till ett knippe fantasifulla och komiska skrönor i textform. När de kommit en bit på vägen visade det sig att ett annat gäng arbetade med samma idé. Redaktionen växte därefter till fem personer. Planerna var först att göra en hommage till 20-årsjubileet av det sista numret, men det dröjde till maj 2022 innan första utgåvan av ”Ett ding ding Göteborg” gavs ut.

– Pandemin kom i vägen så vi satt och sög lite på numret för att vi ville ha en releasefest.

Den hemliga kvintetten – som endast visar sig offentligt i masker – trodde att bara ”de närmast sörjande” skulle komma på släppfesten men det blev istället fullt hus på Fyrens ölkafé (Bengans) vid Stigbergstorget i Majorna.

– Det kom jättemycket folk och vi sålde så mycket att vi klarade första tryckkostnaderna på direkten. Samma sak hände nu när vi släppte det andra numret i januari, då var det otroligt mycket folk vilket var kul, säger Kai som likt kollegorna även brukar placera ut tidningen på diverse olika ställen som kaféer, bibliotek och frisersalonger.

– Det är roligt att vara hemliga, myten byggs upp mer då och så ligger det lite i linje med tidningen också. En rolig detalj var att de som intervjuades på scenen på den andra releasefesten var några helt andra som inte alls varit delaktiga (skratt). Så hemliga är vi.

Skribenterna har flera olika pseudonymer i tidningen. Men i grunden är det Kai Fallmucht, Benny Hoss, Renzo De La Gardie, Lorraine Ulfkrook och Gudrun Sotomayor som utgör konstnärskollektivet EDDG Productions. I det nya numret har de bland annat skrivit om bockstensmannens porrgömma, Oves mosrecept från yttre rymden, Hitlers damasker, forntida krogen i Djupedalsäng, Bigfoot som lever vid sjön Aspen och att Anders ”Taco” Svensson byter smeknamn till ”Ramen”.

– Vi har försökt väva in händelser från alla stadsdelar och kranskommuner så att det händer grejer överallt i det här parallella och absurda Göteborg, säger Kai och betonar att i det senaste numret är det faktiskt uppåt tio artiklar som är helt sanna.

– När ”En ding ding värld” kom på 90-talet fanns inte Google och det gick inte att ta reda på vad som var sant eller inte. Med AI, konspirationsteorier och fake news och allt som existerar nuförtiden så känns det lite som att samma sak gäller även nu. Det är också det vi vill driva lite med, det känns som att vår tidning har hamnat rätt i tiden.

Upphovsmannen Hans Hatwig har för övrigt gett sin välsignelse till omstarten av den befängda blaskan.

– I början var vi lite rädda för om vi skulle komma undan med det här. Vi har i och för sig varit noga med bildrättigheter och sånt men man vet ju aldrig. Men när vi fick kontakt med Hans som fick ett nummer av tidningen så tackade han så mycket och hälsade att han tyckte det var jätteroligt. Han var inbjuden till senaste releasen nu men kunde tyvärr inte komma. Sen får man vara tydlig med att det är ett konstprojekt och att vi inte kommer att tjäna några pengar på det här.

Behöver man vara lite ”ding” för att göra en sån här tidning?

– Ja, men det behöver man nog. Och även ganska kreativ och rolig tror jag. Sen är vi alla väldigt intresserade av nyheter, konspirationsteorier och historier om gamla kungar och udda företeelser som faktiskt har hänt. Vi är alla även extremt intresserade av olösta saker som Estonia och Palme, säger Kai Fallmucht.

När kan ett tredje nummer komma?

– Vi får se, det kan även bli nummer ett som dyker upp nästa gång. De första två numren heter faktiskt två och tre för att skapa ännu mer mystik. Vi har även lösa planer på att skapa mer rörligt material, men det jag kan säga är att vi har för roligt tillsammans för att sluta. Så på något sätt kommer det säkert mer saker från oss i framtiden.

Jonas Bengtsson

jonas.bengtsson@lokalpressen.se