Tillsammans med Lars "Lasse-Maja" Molin är Harald "Bildsköne" Bengtsson (1893-1966) en av Sveriges mest kända serieförbrytare. Han var inbrottstjuv, bedragare och dynamitard. Det sistnämnda epitetet kom inte direkt med i Språkrådets senaste nyordslista, men är mitt favoritord just nu.

Bara känn på det en gång till: Dynamitard.

Den gode Bengtsson – eller kanske mer onde, inte fule uppenbarligen eftersom bildskön betyder vacker – var på väg att falla i glömska. En oväntad renässans kom då i december när "han" var en av karaktärerna i SVT:s julkalender. Men eftersom verkligheten överträffar dikten så iklädde jag mig forskarrocken för att lära mig mer om min namne (ej släkt) som beskrivits som en Robin Hood-figur. Än så länge har jag läst tidningsarkiv, två böcker, en essä, hembygdsföreningars årsskrifter, otaliga webbartiklar samt lyssnat på två poddar samt en dokumentär – och mejlspammat Polismuseet.

En del samlar på PEZ-figurer, frimärken eller länder – jag har börjat arkivera skrönor och lokala anekdoter kring dynamitarden. För hans levnadsberättelse är fängslande, sammanlagt skakade han faktiskt galler i 25 år.

Nuvarande fas är alltså att jag antecknar detaljer och händelser från närområdet. Och det finns mycket. Inte minst kuriosa. Som att Bildsköne Bengtsson och kumpanen Tatuerade Johansson 1936 beställde fyra mandelkubbar och varsin kopp kaffe på Kafé Pelikan i Göteborg innan de flydde iväg.

Tanken är en framtida artikel. För att den ska bli så bra och lokal som möjligt behöver jag er hjälp. Kanske så träffade gammelfarmor Den Bildsköne eller så har ni koll på platser där han gömde sig (gärna den omtalade sommarstugan i Björboholm). Jag har just ansökt om medlemskap i Bildsköne Bengtssons Minnesförening och efterlyser nu alltså ännu fler berättelser. Allt är av intresse.

Jonas Bengtsson

jonas.bengtsson@lokalpressen.se