Den ljusa lilla geten Frigg vrider på huvudet för att nå ut och hälsa genom hagens gallerstaket. De äldre som sitter i sina rullstolar runt hagen skrattar glatt och lockar med godis.

– Det är hennes första gång här och hon är väldigt social och gillar människor, berättar Karin Martén, medarbetare på Nolhaga lantgård.

Tillsammans med sina kollegor har hon tagit med sig tre Värmlandsfår och två Göingegetter till Bjärkegården och träffpunkten. Besöket är en del av verksamhetens önskan att nå fler målgrupper än familjerna som kommer till Nolhaga park.

– Vi försöker åka till lite äldreboenden när vi har tid, och det är väldigt kul. Det ger de äldre något annat att se på. Det är ju inte varje dag de får träffa getter och får, fortsätter Karin.

Djuren är sedan tidigare vana vid människor eftersom de ofta håller till i klapphagen. Karin berättar att de också är väldigt lätta att ta med i släpet.

– De beter sig väldigt bra, tycker jag. Sedan är de sina egna individer och vissa är mer sociala än andra. I dag har vi med oss några som är väldigt sociala. Har man dessutom lite godis i fickan blir de extra glada. Vi har även gett de äldre lite godis så att de kan mata dem, och då kommer de fram.

Reaktionerna är alltid positiva, fortsätter Karin. Många av de äldre delar själva med sig av sina erfarenheter från när de var yngre.

– Det är väldigt roligt att höra. Sedan är det många som bara gillar att titta på dem eller ställa frågor om vad vi gör med ullen till exempel.

Maj-Axelsson tycker jämför besöket med terapi: "Det här är jättebra terapi, för minnet, för kroppen och framför allt själen".

Matilda Falk

Maj-Britt Axelsson, som bor på Bjärkegården, minns förra gången djuren besökte boendet och blev glad när de nu kom tillbaka.

– Det är jättemysigt. Djur är man van vid sedan man var barn, säger Maj-Britt medan hon matar ett av fåren med lite godis.

Som liten bodde hon på landet och familjen hade en gris på gården.

– Den skulle slaktas till jul och det gick flera veckor innan jag åt. Jag förstod inte hur mamma och pappa kunde vara så dumma att de slaktade min kompis. Sedan hade vi kossor med lantbruk alldeles i närheten, berättar hon.

Hon minns även när familjens hund skrämde grannens hönor så pass att de slutade värpa.

– De kallade det skinnägg. Det blev liksom inget ägg inuti, utan bara skinn.

Några får eller getter hade hon inte som barn, därför är det extra trevligt att hälsa på några nu. Det mörka fåret Embla tycker hon särskilt mycket om.

– Djur gör att man mår bra. Så är det bara. Sedan spelar det ingen roll vilka djur det är. Alla djur väcker varma känslor.

Kurt Johansson kommer från en familj av bönder och har många djurminnen han gärna delar med sig av.

Matilda Falk

Kurt Johansson, som även han bor på Bjärkegården, stannar gärna kvar med djuren när de andra gått in för kaffepaus. Han berättar att hans föräldrar och äldre släktingar hade får när han var barn.

– Det är väldigt fina får, men det roligaste är när de har lamm. Det är så roligt att se dem hoppa omkring när de bara är några dagar gamla.

Vid sidan av står Amanda Linder, aktivitetspedagog på träffpunkten, och ler glatt. Tillsammans med ett 20-tal volontärer ordnar hon varje dag aktiviteter på Bjärkegården för alla över 65 år i Sollebrunn.

– Det kan vara luncher, fester, musikunderhållning, bingo och promenader. Vi har även börjat med återkommande musikquiz som är väldigt populära. Vi utgår från vad seniorerna vill och vad volontärerna kan tänka sig att göra.

Matilda Falk

matilda.falk@lokalpressen.se