Anledningen till, att vi inte har hört talas om detta instrument förut torde snarast vara, att det har använts inom helt andra kulturkretsar än vår egen. Anna Maria Friman hade tagit med sig detta musikinstrument utifrån stora världen. Hon uppträdde denna gång på hemmaplan den 1 oktober. Hon är med andra ord uppvuxen i Mölnlycke och nu åter bosatt i Mölnlycke.

Hon är uppfödd med ett rikt musikaliskt arv. Hennes far, Jörgen Friman, spelar klarinett i Mölnlycke blåsorkester, och hennes farfar, Hilding Friman, var rektor på Wendelsberg. Hilding och Helga Friman ordnade konserter. Helga spelade piano och sjöng. Det var mycket av musik, dikt och konst kopplat till Wendelsberg.


Anna Maria har studerat musik i Oslo och London och har en konstnärlig doktorsexamen från University of York i England. Hon har sjungit och spelat i olika konstellationer ute i Europa, i 32 av USA:s delstater, i Mexiko, Kanada, Sydkorea, Japan, Hongkong och Australien. Härryda kommuns satsningar på musikundervisning ger alltså bokstavligt talat genljud över hela världen!

Anna Maria skrev till mig: ”Ja, Kulturskolan var toppen, och jag gick där många år.”

Anna Maria spelar även hardingfela eller hardangerfela, som är ett norskt nationalinstrument. Felan är svårstämd, vilket lär ha medfört, att norska folkmusiker ofta är goda historieberättare. De berättar medan de stämmer sina felor. Hon hade även ett slags klangstavar, som jag inte tidigare hade sett.

Helena Ek spelar fiddla, en medeltida föregångare till fiolen. Deras konsert omfattade många musikstycken med ansenlig ålder, vilket inte hindrade, att musiken var ungdomsfrisk, lättillgänglig även för våra tiders barn och mycket uppskattad. Vi fick höra Sankt Magnus hymn från Orkneyöarna, komponerad på 1200-talet, och två sånger från England, komponerade på 1200-talet och 1300-talet.

Därefter följde sången ”Jag ser på dina ögon”, ett folkmusikstycke från Dalarna. Helena Ek har komponerat en egen polska, som hon trallade fram. I brist på musikinstrument trallades många melodier under århundradenas lopp och gör så fortfarande. Därefter var det dags att återvända till medeltiden. En sång var hämtad ur "Carmina Burana" och en annan kom från Notre Dame i Paris. Helena Ek sjöng balladen om "Sankt Göran och draken". Möjligtvis sjöngs denna under uppmarschen före slaget vid Brunkeberg 1471. Norsk folkmusik företräddes av Solbönn. Sista stycket var en latinsk sång från Island, O Jesu dulcissime, från 1600-talet.

Råda kyrka var välfylld. Jag uppskattar antalet åhörare till omkring 50 personer. Publiken var bokstavligen talat med på noterna och applåderade livligt vid många tillfällen. Kyrkomusikern Josefine Domargård, som anordnar dessa lunchkonserter, hade all anledning att vara nöjd och all anledning att fortsätta. Nästa konsert kommer i november.

Lars Gahrn

redaktionen@lokalpressen.se