Den nya föreningsbigården ligger på mark som kommunen äger och som arrenderas av Levande Lexby. Både kommunen och föreningskonsulenten Jonathan Hassel har haft en nyckelroll i att möjliggöra flytten från föreningens tidigare plats. Invigningen samlade ett tiotal besökare och inleddes med bandklippning och fika bland blommor, får och bin.

En bikupa under sommaren kan rymma mellan 40 000 och 60 000 bin – ungefär lika många som bor i Partille kommun. Men till skillnad från kommunens många röster är det bara en enda drottning i varje kupa.

– Det är lite fascinerande, säger Eva och ler. Både drottningen i kupan och vår egen kommunstyrelseordförande har sina roller att spela i varsitt samhälle.

Föreningen, som har funnits sedan 1946, har i dag drygt 60 medlemmar. Varje år anordnas en nybörjarkurs och just den praktiska biten är avgörande – därför behövs en plats som denna.

– Man börjar för honungen, men man fortsätter för binas skull, säger biodlarveteranen Lars-Erik Larsson som hållit på i över 50 år. Det är både rogivande och meningsfullt – man känner sig lite nyttig.

För Petter Setterberg var vägen till bikupan krokig. Han började med att brygga öl, vilket ledde till att han gjorde mjöd – och då behövdes honung. Resten är binär historia.

– Nu har jag bin i källaren – eller rättare sagt i trädgården, säger han med ett skratt. Mjödet finns dock i källaren.

Men biodling handlar inte bara om honung och dryck. Det handlar också om att bidra till pollinering och biologisk mångfald. Enligt forskning försvinner en tredjedel av allt vi har på våra tallrikar om bina skulle försvinna. Det är en insikt som föreningen vill sprida, särskilt till skolklasser som promenerar förbi.

– Vi hörde barn kalla våra kupor för getingbon. Då kände vi att det var dags att ta tag i informationsbiten, säger Daniel Roos. Därför har vi nu satt upp skyltar med fakta och hoppas att fler skolor vill komma hit.

De nya kuporna är dessutom något alldeles extra. De är handbyggda – av föreningens tidigare ordförande Johan Bräutigam, som gick bort i fjol. För att hedra hans minne har bigården fått namnet “Johans hörna”.

– Johan stod i garaget och byggde låda efter låda. Att vi nu kan använda hans kupor till vår nybörjarverksamhet känns både fint och rätt, säger Daniel Roos.

Föreningen har även fått stöd från sitt distrikt, och hoppas nu kunna utveckla Johans hörna till en plats där både nybörjare och veteraner kan mötas, utbyta erfarenheter och arbeta sida vid sida – till binas och samhällets bästa.

Även om bina kräver en hel del arbete – särskilt under vår och försommar – är det många som vittnar om hur avkopplande biodling kan vara.

– Har man ett stressigt jobb så är det nästan meditativt att stå vid kupan. Det där lågmälda surret är väldigt rogivande, säger Eva Klarbäck.

Hon berättar också att det är viktigt att ha uppsyn över sjukdomar, särskilt varroakvalstret – en parasit som orsakat stora problem för biodlare i Sverige. Därför är det avgörande att nya biodlare får vägledning och stöd.

– Vi finns här för att hjälpa till, inspirera och göra det möjligt att komma igång. Intresset växer, även bland yngre. Det ger hopp inför framtiden, säger Eva.

Denny Bågenholm

denny.bagenholm@lokalpressen.se