Det är ett kort besök i Göteborg. Maken Christoffer Wollter är i stan och repeterar det sista inför premiären av ”Så som i himmelen” på Rondo den 17 september - själva ska Julia ska snart påbörja repetitionerna av ”Tomten är far till alla barnen”. Föreställningen hade premiär på Cirkus i Stockholm vintern 2024 och blev en smärre succé som nu ska ut på turné. I Göteborg spelas den på Scandinavium den 18–20 december.

– Vi har väldigt, väldigt roligt på scen. Det är en ju en komedi, lättsam och nästan lite farsartad. Och så är det musik också, så det blir som en musikalversion.

Dufvenius gestaltar Eva, en av föreställningens färgstarka karaktärer. Rollen spelades i originalfilmen av Nina Gunke, men på scen gör Julia den till sin. 

– Hon är typ världens sämsta morsa och ganska självupptagen. Hon är som en liten stridsvagn, och hon älskar skvaller och om hon inte får det så skapar hon det själv, en riktig intrigmakerska.

Att hon dessutom skulle sjunga och dansa kom dock som en överraskning.

– När jag fick manuset såg jag att mina repliker stod med versaler och tänkte: ”Vad ska jag skrika då?” Och de sa: ”Nej, nej, du ska sjunga.” Då blev jag lite skakis, haha.

Nu ser hon däremot fram emot att åter få spela med ensemble som i stort sett ser likadan ut. Att föreställningen spelas på Scandinavium är nytt territorium.

– Jag aldrig spelat teater inför en så stor publik. Det är lite läskigt, det är ju jättemånga människor.

Den trygga vardagen inom teatern har tagit en vändning. Tidigare i år lämnade Julia sin fasta tjänst på Dramaten, där hon varit en del av ensemblen sedan 2007 – nästan halva hennes yrkesliv. Beslutet hade vuxit fram under en längre tid. 

– Jag älskar Dramaten och jag älskar teater. Men jag älskar inte de villkor som vi inom kulturen tvingas leva på. Det är väldigt hårt, och intellektualism står inte på agendan just nu, vilket visar sig i budgetar. Det är så många fajter att ta och jag orkar inte längre, jag vill ju skapa och berätta historier. 

Det var efter ett möte i januari som det till slut tog stopp.

– Jag kände bara: ”Vad gör jag här?” Jag kan inte anpassa mig mer. Jag förstår efter alla år att jag inte kan förändra situationen oavsett genom att prata, skrika, gråta eller förhandla. Så efter det mötet gick jag upp och sa: ”Det här går inte.”

Nu hoppas hon i stället på att kunna kombinera skådespeleriet i andra former. Dufvenius har genom åren blivit ett välkänt ansikte även på tv. Efter genombrottet i numera klassiska SVT-dramat ”Glappet” från 1997 har hon rönt framgång med serierna ”Heder” och ”Lust”, parallellt med långfilmer och ljudböcker. 

Hon vill också fortsätta utveckla idéer och projekt tillsammans med andra, gärna återkommande skådespelarkollegor som Eva Röse och Anja Lundqvist. 

– Jag hoppas verkligen med att få vara med och skapa mer tv som ”Lust” och ”Heder” och ”Mammor”. Det är långa processer, så man måste ha flera bollar i luften samtidigt. 

Tv-branschen är samtidigt mer oförutsägbar än någonsin. En fjärde säsong av ”Heder” var klar, berättar hon, men stoppades efter turerna kring Viaplay. Även en andra säsong av ”Lust” lades på is när HBO:s svenska avdelning gjordes om. 

– Men man kan inte räkna med att hitta ett koncept som blir en hit och sedan få tio säsonger längre. Man får ha flera sådana parallella spår på gång.

Däremellan fortsätter ljudboksinläsningarna. Hon uppskattar möjligheten att få gräva ner sig i nya berättelser och författarskap. ”Vi har så många fantastiska författaren i Sverige”.

På frågan om vad som händer härnäst fastnar hon lite.

– Vänta lite nu, vad har jag? Jag ska ju upp till Stockholm imorgon för att göra vad då?

I samma ögonblick får hon syn på en förbipasserande.

– Pappa?!

Intervjun är över. Hemstaden har, åtminstone för en stund, gjort sig påmind när Julia gör sin pappa sällskap på en promenad i Slottsskogen. 

Aron Mikael Sik

aron.mikael.sik@lokalpressen.se